Du är vad du äter.

Det var det jag sa en gång i tiden, jag kan äta vad jag vill när jag vill men inget händer jag kommer va som ett popcorn helt plötsligt bara kommer det. De har de även gjort, jag ser de men va gör jag? nada shit...
Sitter och kollar på 'Du är vad du äter' och jag brukar bara typ titta in då och då, jag har ju mina åsikter och skulle vilja ringa Anna Skipper men de kommer aldrig på frågan en viss person tycker det är förnedrings tv då hela sverige får se hur illa ställt man har, men visst så är de kanske, men d hjälper ju oftast dom som är med också..

Men vad jag ville säga är då att redan nu har jag bölat, alltså tankar flyger genom mitt huvud. Inte på mig personligen, nej på någon annan i min närhet och jag blir rädd och så blir de för mycke och tårkanalen bara rinner. Så tänker jag på hur känslig jag är och frågar mig själv om jag alltid kommer att vara det..

När jag är vuxen också? Så kommer vi då till nästa steg i min tankebana. De är att jag har föräldrar som aldrig ser sårbara ut så när jag och mamma var påväg hem igår och jag såg hennes rödsprängda ögon och när vi kom innan för dörren och hon berättade för syskonen hur det var för morfar så brast de för henne. Jag gillar verkligen inte att se henne sårbar på de sättet, hon är min mamma och en stark person. Men visst fan ska hon också kunna visa sina känslor, varför ska de vara annorlunda bara för att hon är vuxen och mamma? Men saken är den att jag tror inte att jag kommer ändras på den fasen, nej jag tror jag kommer vara en känslig bölprick även när jag fått barn sen i framtiden. Eller kanske d förändras. Ja who knows..

Men men detta va säkert inte ens ett nödvändigt inlägg kände bara för att skriva lite..
xoxo.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Här får ni följa min vardag.
En vilsen skåning i norrland
och allting började med att
jag 2012 backpackade i Thailand,
blev reseledare och spenderade
sommaren på underbara Skiathos
och vintern i Egypten
Sen dess har jag försökt charma
norrlänningarna med både
min dialekt och dåliga humor.

Familjen är lite långt bort, så jag
skulle också vilja gräva bort
Skåne,fast av anledning att
sen fiska upp det hit till norr.

Jag förgyllar mitt liv med
tv-serier, spännande böcker,
resor till Skåne, nätshopping,
underbara människor och lite fest.

Börjat se glaset som halvfullt,
och livet blev genast ljusare.

RSS 2.0