Man känner egentligen ingen.

Det är konstigt hur folk kan ha fel uppfattning om en även om man bor under samma tak. Hur någon kan tro att man inte insett vissa saker och inte tycker något om det, när man i självverket är stört besviken och inte ser så mycket mening med sin framtid när allting är som det är. Men tack för stödet btw...

Men det är tur att jag har vänner som jag vågar öppna mig till även hur dumt de jag säger låter. Jag har tankar i mitt huvud, som kommer att ske. Som ska ske, men det är saker jag aldrig nånsin kan nämna till dåtiden.. För tre årsen var man på topp nu ser man bara ut som "på vägen till ett vandrande russin". Vill tillbaka till då, för ser jag tillbaka så kan jag nog ärligt säga att jag var nöjd. Men efter det har allt bara gått nerför..

Ska nog gå en kurs i självförtroende, kanske man haft en framtid då?
- flygbiljett bokas snart, orkar inte besvikelsen mer...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Här får ni följa min vardag.
En vilsen skåning i norrland
och allting började med att
jag 2012 backpackade i Thailand,
blev reseledare och spenderade
sommaren på underbara Skiathos
och vintern i Egypten
Sen dess har jag försökt charma
norrlänningarna med både
min dialekt och dåliga humor.

Familjen är lite långt bort, så jag
skulle också vilja gräva bort
Skåne,fast av anledning att
sen fiska upp det hit till norr.

Jag förgyllar mitt liv med
tv-serier, spännande böcker,
resor till Skåne, nätshopping,
underbara människor och lite fest.

Börjat se glaset som halvfullt,
och livet blev genast ljusare.

RSS 2.0