'Tro eller ödet'


Måste man tro för att saker ska hända, eller är min ständiga längtan efter något slutet för begäret?

Kan man få äkta lycklig kärlek om man inte tror på happily ever after? Jag har ju skrivit det förut att jag inte tror att kärleken varar för alltid, inte på samma sätt till samma person iallafall, men gör de då att jag stoppar alla chanser till att själv få träffa på kärleken? Eller är det bara utbudet av kärlek här jag bor som inte är tillräckligt?

Så länge jag kan minnas har jag önskat att jag blev kär i en kille som kände likadant för mig, de har fortfarande aldrig slagit in. Såg på "The hills" hos Sandra i helgen där en tjej var 22 och hade aldrig påträffat riktigt kärlek heller, hennes kompis sa "du är 22 hur är de möjligt?"
- jag tyckte den meningen va lika löjlig som när folk säger "du som är så söt hur kan du vara singel", för även om jag inte tror sådär på kärleken på de sättet så nog fan har jag tillräckligt många hjärnceller för att fatta att man måste inte vara söt eller i rätt ålder för att hitta kärleken, de handlar om kemin mellan två personer.

Jag önskade bara att jag kunde hitta rätt person för mig, den personen som kan få mig att må bra i mig själv och inte behöva känna mig osäker på mig , han eller oss. De är de viktigaste, sen finns de självklart andra saker också. Men jag tror inte att min drömkille finns.
Eller om du finns där så kan du gärna kontakta mig, jag börjar känna mig desperat. 21 år och förevig singel de är inte bra för någon .. Inte för mig, jag saknar mycket i mitt liv och en del av mitt saknade liv är han, den där killen med stort H.


(Ni vet när man skriver ett sånt där inlägg som man blir riktigt glad över, känner sig stolt för att få ihopa, även om de för er är löjligt så är detta ett sånt "moment" för mig)

skrivet: 2009-02-12 kl: 02.25