Dagens skrivpuff.

I dagens skrivpuff ska man skriva om att ta en risk, så here i go.

Att ta en risk det gör jag inte särskilt ofta själv, så därför betyder just denna skrivpuff väldigt mycket för mig då jag tog en storrisk vintern 2007.

Min berättelse börjar egentligen sommaren 2006 då jag förförsta gången reser utomlands, under min vistelse där så träffar jag en bartender vid namn Dani som jag senare har lite små kontakt med på MSN.

Så en sen höst natt 2007 kommer Dani in på MSN och vi snackar lite om allt möjligt och han frågar ifall jag har lust att följa med till Bulgarien och jobba, de skulle inte var svåra uppgifter, typ mingla runder med gästerna och ha roligt, och eftersom jag hade bartenderutbildning så lovade Dani att han skulle få in mig i baren några gånger, såvisst jag var verkligen på den idéen den natten och var helt uppe i varv.

Sen gick tiden lite, vi pratade från och till började planera vad man skulle packa med sig, vad som kunde vara bra att ha med sig och sånt. Ja jag visste ju inte så allt Dani sa skrev jag ner på ett papper för han var ju van vid detta, detta är ju typ hans liv resa runder som bartender (och han är jävligt bra också).

Sen kom vi till den delen med flyget, han fråga ifall jag ville flyga dit med honom men då skulle de bli från Stockholm så pappa var inte så på på den idéen från början men efter lite om och men så ändrade han sitt beslut och tyckte att det var mycket bättre. Så efter några dagar var biljetterna beställda och jag hade ingen återvändo. 4000kronor för en enkel biljett är inte att kasta i sjön bara sådär för att man i vanliga fall är för feg för att göra något med sitt liv.

Så natten till den 16 december packade jag in mina saker i bilen, syrran och brossan hoppade in i bilen för dom ville följa med och lämna mig, sen var vi påväg till Stockholm, 5 väldigt långa timmars bilfärd jag bor ju i SKÅNE..
Syrran blev sjuk påvägen dit så vi fick stanna till en gång så hon fick kräka, sen sänkte pappa värmen så det blev så kallt att jag behövde en filt på mig hehe..

När vi sen väl hittade fram till flygplatsen var de bara att hitta Dani bland alla människorna, direkt jag såg han kände jag lugnet i magen. (Mitt huvud spelar sina egna spratt och jag trodde nästan först att han skulle ha lurat mig, att han inte ens skulle vara där, vilken lättnad när jag såg hans face.)
Så var det säga hejdå, det blev lite tårar men hade blivit värre om jag inte velat spela lite stark inför Dani såklart.
Väntan var lång och jag var så himla trött, sen var det äntligen dags att hoppa på flyget, mellan landade i Ungern sen på flyget och sen var vi äntligen framme i Bulgarien.

Vi blev hämtade av självaste bossen och en annan kille. Vägen från flygplatsen till självaste Borovets dit vi skulle tog 1½ timme och påvägen dit stanna vi på donken och plockade upp en annan svensk kille som hette Nick.
Sen tog vi sista biten, när vi äntligen åkte genom Borovets blev jag som ett barn på julafton när jag såg alla snötäckta träd som stod längst vägen det var såå himla mysigt och minns det fortfarande som det var igår, den känslan alltså.

Blev middag sen fick vi våra rum, jag och Dani delade på ett litet rum som endast hade plats för våra taniga små sängar och två stolar, sen var de fullt. Det var inte det ända felet på rummet, elementet hade sitt egna liv de fungerade bara när det själv ville så jag höll på att frysa ihjäl dom första nätterna sen stod jag inte ut längre så jag leta i hallen och hittade någon filt liknande matta som jag slängde in i ett påslakan och hade över min filt. Sen frös jag inte en ändaste gång mer.

Först hade jag hemlängtan och ville inte alls vara kvar där, jag gjorde ingenting om dagarna jag låg enbart i min säng och läste eller spelade kort med mig själv. Ja just det sen lyssnade jag på musik och bölade ihjäl mig. Just då kände jag mig som den ensamaste människan på jorden. Ända gången jag lämna rummet var när jag skulle ut och köpa något att äta.

Men sen fyra dagar senare så började vi jobba i nattklubben och jag började i baren, fatta vad jag var nervös jag stod där och visste fan inte vad jag skulle göra. Såg Dani med sin vana ta en , två flaskor och sen leta vidare och la de i en liten skåra där flaskor skulle stå, jag fattade fan ingenting och visste inte vad jag skulle göra kände mig mest i vägen.
Sen blev vi omplacerade och Dani försvann till främre baren och jag fick stanna kvar tillsammans med en söt liten tjej vid namn Ani och en annan tjej som jag först tyckte verkade lite bitchig vid namn Desi men senare när det gått en månad märkte jag vilken trevlig tjej hon var , hon var lite på sitt avstånd för att hon inte förstod engelska så bra. Men de gick ju bra senare.

Efter ett tag lärde man sig och säsongen tog start på riktigt och nattklubben fylldes med folk, och jag hade verkligen jätte roligt varje kväll. Man blev full vissa dagar och fick skäll nästa för att man blivit för full. Men om man sköter jobbet kan d ju kvitta? höhö. I Sverige hade bg-stylen aldrig funkat. Aldrig någonsin.
Sen kom nyår och jag blev utsatt på golvet att plocka glas istället, jag trodde jag kommit till helvetet verkligen skit tråkigt, men kunde dricka desstu mer, ingen som brydde sig så mycket åt de men man fick inte samma närhet till sina medarbetere som i baren. Missa allt de roliga. Så jag ville hem åter igen, och som grädden på mosen så fick jag hemlängtan igen.

Några dagar gick och jag var fortfarande ute och plockade glas, fast sen skulle Ani hem på besök hos sin familj i några dagar så jag tog hennes plats i baren sen när hon kom tillbaka så hade Desi fått sparken så jag tog hennes plats.
Så fortsatte allting bra ett tag.

En kille vid namn James, 30bast och lite sliskig. Han bodde vägg till vägg med mig och Dani tillsammans med Nick och dom två jobbade som inkastare hos oss på nattklubben. En dag bjöd han med mig till en restaurang med redig engelskmat för han märkte väl hur lite jag åt då jag inte kunde äta bg-mat utan att må illa. Så där träffade jag Aimiee och Arie.
Efter den dagen kom jag regelbundet dels för att jag trivdes och dels för att Aimiee blev som en mamma figur hon ville ha koll på mina matvanor så att jag åt ordentligt.

Jag började även jobba för dom under lunchtid för dom hade som stressigast då, blev lite servering och lite bartendring sen hem vid tre och sova två timmar sen dit för mat sen göra sig klar för jobbet på nattklubben som började vid halv åtta. Så gick dagarna runt så ett tag, tills den dagen jag fick sparken från nattklubben.

Jag orkar inte gå in på detalj från den natten dels för att ni aldrig kan sätta er in i vad som hände och dels för att det låter så löjligt, jag hade nog inte kunnat föreställa mig de om jag inte varit med om de själv.
Fick iallafall sparken och blev hotad att jag var tvungen att ge massa pengar till bossen eller lämna borovets och jag kunde inte göra något av de för jag hade inte tillräckligt mycket pengar, men efter någon dag så blev allting bra.
Som sagt går inte in på detalj för det är lite personligt.

Men efter de så började jag jobba heltid på restaurangen istället och jag kände mig verkligen hemma där, det var jag, Aimiee och Arie. Mysigt litet ställe med mycket folk och jag hade verkligen jätte roligt resten av säsongen som kom.
Min födelsedag tog priset, firades i tre dagar och jag fick en snowboardlektion fy fan va roligt.

När sen säsongen tog slut så var det dags att åka hem, jag berättade inte för någon mer än mina föräldrar att jag skulle hem, ville överraska alla istället. Så nu skulle jag även flyga för första gången själv, gick väldigt bra från Bulgarien till Polen sen hittade jag inte rätt längre, och tio minuter innan flyget gick fick jag panik men ingen kunde ge mig någon biljett så jag kunde komma rätt, men tillslut kalla dom till sig en snubbe som då fick guida mig till gaten istället. Så biljett behövdes inte, dock fick dom hålla planet så jag inte missa de, men slutet gott allting gott.

När jag landade i Köpenhamn ville jag bara ha mina väskor så snabbt som möjligt, hjärtat i halsgropen sen såg jag pappa och krama han och började gråta så glad jag var över att vara hemma och trygg hos han.

Men denna resan gjorde så mycket för mig, jag hade så himla roligt och jag blev annorlunda och kände mig vuxen, sen kom man hem igen och blir samma mes-My igen. De är roligt sånt ju, inte alls.
Så en stor anledning till att jag vill fly fältet är för att jag vill känna så igen.

Dessutom är faktiskt en av mina nyårslöften också den att jag ska ta mer risker, att jag ska våga leva. Så vi får väl se vad år 2009 har att erbjuda mig. Tiden visar vägen.
(oj detta blev långt, kanske förlångt men någon kanske orkar läsa. Detta är min skrivpuff iaf.)


Kommentarer
Postat av: Emma Lind

Oj, vad modigt gjort!

2009-03-09 @ 09:13:08
URL: http://lindemma.blogspot.com/
Postat av: Cissi

Modigt och ärligt! Man måste våga för att vinna, livet är så kort. Klart att man ska ut på äventyr! Härligt att du vågade. Tack för kommentaren till min historia. Allt står inte skrivet, du får fantisera själv om vad det var för risk de tog, tjejerna;=)! Cissi

2009-03-09 @ 15:21:35
URL: http://cissi0224.blogspot.com/
Postat av: Lisette

Det var inte ett litet inlägg det dära ^^, nu får jag fan m börja skriva mkt ;D tihi.. anyway aa jäwla modigt :)

2009-03-09 @ 20:13:27
URL: http://kornoholic.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Här får ni följa min vardag.
En vilsen skåning i norrland
och allting började med att
jag 2012 backpackade i Thailand,
blev reseledare och spenderade
sommaren på underbara Skiathos
och vintern i Egypten
Sen dess har jag försökt charma
norrlänningarna med både
min dialekt och dåliga humor.

Familjen är lite långt bort, så jag
skulle också vilja gräva bort
Skåne,fast av anledning att
sen fiska upp det hit till norr.

Jag förgyllar mitt liv med
tv-serier, spännande böcker,
resor till Skåne, nätshopping,
underbara människor och lite fest.

Börjat se glaset som halvfullt,
och livet blev genast ljusare.

RSS 2.0