Såg nyss den filmen och har precis torkat sista tåren och sitter och snörvlar, en blandning av förkylning och bölande...

Filmen handlar om 14åriga Jenna som lever sitt fjortonåriga liv, hon tampas med kompisar, killproblem, festande och en sjuk mamma som ligger med cancer. I början får man se hur tajta mamman och dottern är, sån relation vill nog dom flesta ha. Dom går på stan och shoppar, sitter och fikar och skrattar och har roligt.

Sen en dag blir dom tvungna att bo hemma hos Jennas mormor för att hennes mamma är för sjuk för att ta hand om sig själv, då börjar hon att umgås smått med grannen Ullis som också är skolans populäraste och snyggaste tjej. Leder till lite kompisproblem och mer festande. Mamman blir sjukare och Jenna sluter ute alla och vill bara supa bort sina bekymmer.

en kväll hittar hon ett gammalt papper i sin ficka som hon skrev under en lektion om kärlek.
'Om du dör mamma, då tar jag livet av mig'

Sen kanske tjugo minuter en halv timme från slutet så kom tårarna nästan none-stop. Så himla mycket känsla som dom fångat på ett sånt bra sätt och kampen mot cancer har jag nog aldrig riktigt sett på film förut och de är ju något som också är aktuellt så jag tycker de är bra att filmer också har med sånt.
Jag skulle inte vilja byta mitt liv mot hennes nånsin, men tyvärr så måste vissa slåss mot de. Så man känner ju att man egentligen har de väldigt bra..

Filmen var så mycket bättre än andra tonårsfilmer med liknande inslag av killar, fester och kompisproblem för denna hade just den känslan och allt de där. Den berörde mig verkligen..

Fem utav fem möjliga får den helt klart, de är den värd! (: