Den världsberömde modefotografen Colin Mead är sinnebilden för en playboy. Han är snygg, självsäker och framgångsrik… framför allt när det gäller kvinnor. Han lever livets glada dagar och låter sig inte snärjas av någon. Han vill inte ha något – eller någon – som håller honom fast och han vill inte ha några bekymmer. Han verkar ha precis allt han önskar, allt utom kärlek. Men å andra sidan är kärlek inte något som Colin saknar eftersom han inte tror på kärleken. Faktum är att han ägnat hela sitt liv åt att hålla sig så långt som möjligt ifrån allt som påminner om kärlek. Men allt förändras då Colin återvänder till sitt föräldrahem när hans yngre bror ska gifta sig. Plötsligt ställs han öga mot öga med det förflutna. Och med en rad före detta flickvänner… (Källa.)

Redan innan filmen startas vet man ju hur det kommer sluta, som alltid typ. Vad man får nöja sig med är att man inte riktigt vet vad som kommer ske i mitten, vad som kommer strula till allting. Visst var den sevärd och inte ens sådär dålig men tror jag sett för många filmer för att kunna njuta till fullo.

Killen blir hemsökt av spöken för att få reda på att det är fel syn han har på livet, att man visst ska låta kärleken komma in i ens liv och våga hålla kvar någon. Inte vara rädd för att bli sårad utan tro på kärleken helt enkelt. Filmen är värd 3 av 5 möjliga.