Men så blev det inte, jag anlände och skötte mitt. Jag trivdes bland jobbkompisarna och hade ganska så roligt. Tankarna försvann, klockan passerade 1 och fortfarande tysthet. När jag senare checkade mobilen för att läsa mina skickade sms fick jag svar. Tystheten berodde inte på vad jag trodde, utpustning där.

Kom hem , startade datorn och som vanligt ska jag kolla. Inte för att jag måste ha koll utan mest för att förklara för min hjärna att ingenting är fel. Ändå så blir varje sak en stor sak i min hjärna och sen jag öppna datorn har jag bara mått otroligt illa och tårarna rinner om vart annat. Helt seriöst, jag tar kål på mig själv.

Jag orkar fan inte kämpa för att slå ner mig själv hela tiden om vart annat. Jag skrev ju förut att jag skulle orsaka min egen olycka. Det är precis vart jag är påväg nu..