På ett sätt vill jag det iallafall. Fast samtidigt håller jag på att bygga upp mig själv igen, och det är påväg att bli det bästa någonsin. Jag är bättre. Jag mår bättre. Jag har det bättre. Tummen upp på att vara singel och inte behöva vara beroende av en annan människa. Fast ändå är det så mysigt att ha någon. Fast klart, det kan man ju fixa ändå men ja ni förstår nog vad jag menar.

Jag pratar bara om mig nu. Trots ett oavslut så har jag grävt ner allting. Gömmer det. Det finns inte. Nu är det bara jag och jag är bra nog på mitt eget sätt med en hjälp av mina vänner. Så tacksam för det.