Det är bara en dag kvar sen är jag ledig. Ska bli skönt att få ladda om batterierna men sen då? Det jobbiga är alltid ovetandet för det kan man ju aldrig styra. Ska man gå och vänta, ska man söka nya möjligheter ska man bara gå och dra täcket över huvudet? Jag verkligen hatar denna biten och känner just nu verkligen inte att jag har någon ork i min kropp, i mitt huvud, inte någonstans faktiskt att börja om på ny kula. Jag vill inte. Inte nu. Därför jag vet ingenting om någonting och därför är det inte kul.

Jag tänker ändå i banorna att jag kan ta mig ångest över till andra sidan jorden och liksom ha ångest där istället. Vad som sen väntar när man kommer hem det väntar när man kommer hem och är något man får ta då. Tills dess, en dag i taget. Nu är det snart julafton, vi börjar där.