Wierd and limited, thats me.
Jag skyller på min barndom, att det är den som format mig till vem jag är. Man har blivit kastad hit och kastat dit i olika grupper av barn på skolgården, därför att man ena dagen var en vän till några och andra dagen inte längre fick vara med och leka, det var inte upp till mig det var någon annan som bestämde mitt öde.
Jag har levt mitt liv som people pleaser vilket menas att jag gör som folk säger, som andra vill. Jag tänker inte ens efter vad jag själv vill utan går hellre med på vad andra vill därför det är lättare. Vilket har lett till att jag inte vet vad jag vill när det kommer till någonting. Därför det alltid har varit lättare att leva på andras vilkor än mina egna.
Så nu är jag tjugotre år gammal, bor fortfarande hemma hos mina föräldrar, har för tillfället semester på obestämd tid men förhoppningsvis kommer jag tillbaka till mitt tillfälliga jobb snart så jag får en inkomst iallafall. Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv i långa loppen, allt jag vet är att jag inte vill ha ett vanligt tråkigt jobb som känns som ett jobb, jag vill ha mer av livet än så. Jag vill upptäcka saker, hjälpa människor och jag vill göra något minnesvärt och något man kan skryta om i äldre dagar.
Jag vet inte vad jag letar efter, vad jag vill, vad jag ska. Därför att jag är så van vid att göra vad alla andra vill att jag aldrig ens tänkt på vad jag själv vill göra. Och nu har jag kommit till den punkt i mitt liv där dom viktigaste besluten ska göras och jag kan inte annat än skrämmas av min ovisshet.
Hur kan man vara såhär kluven, hur kan man inte veta vad man vill?
Kommentarer
Trackback