Det känns som det är för mycket, bägaren rinner över, ändå händer ingenting förutom det onämnbara, det jag inte försöker tänka på för då hade det liksom tagit stop. Sängliggandes och bara tänka på att fåglar kan flyga och fiskar kan andas under vatten.

Känns som jag behöver något mer. Sen undrar jag, om man jobbar med fallskärmshoppning, va gör man då för att få äventyr?Och vad blir nästa adrenalin-framkallande grej att göra? Sen tror jag att jag inte kommer komma ur min dvala, den har varat i kanske 1½ år nu, bara att inse att jag faktiskt inte har samma intressen som er längre. Fest står liksom inte högst upp på min to do list. Varför ? För att jag varje gång får luckor där minnet sviker och nu verkar jag dessutom bara trycka ner mig själv varje gång jag blir full, som att jag inte duger till något fast jag vet att jag är bättre än så. Och dagen efter lever jag inte, spyr och mår skit dåligt. Inget som lockar en klok människa skulle jag säga.

Jag är väldigt anti nu. Säger att jag behöver en paus. Behöver ett get-me-up men jag vet faktiskt inte vad som saknas. Så jag fortsätter min dvala där jobbandet går först. Woop woop, arbetsnarkoman fast jag inte ens är det egentligen, jag bara låtsas.

Hjärnan kommer väl fortsätta sin berg-och-dalbane lek så jag kommer ha svårt att sova. I'll give it a try, ska starta smallville och somna till det. Godnatt.