Så att få detta uppdraget som jag fick idag, det ger en klump i magen. Det hjälper inte att den enda kända person jag beundrat inte längre lever och därav inte platsar i detta sammanhang. Jag vet inte var jag ska börja, jag vet inte hur jag ska göra. Jag undrar om jag platsar. Klart jag vet vad som väntas av mig om jag skulle gå vidare. Men jag tänkte att den här "hålla föredrag osv"-delen skulle vara en del av vad man lär sig på vägen.

Ingen kommer att känna mig, ingen kommer att veta vem jag är. Så här hemma i mitt huvud kan jag ju spela upp en scen där jag låtsas vara självsäker och klarar uppgiften. Vet dock att nerverna kommer sättas på prov när jag väl befinner mig i rampljuset. Oh vad har jag gett mig in på, men med jävlar anama så ska jag klara det. Jag måste. Annars finns det bara en väg att gå och den leder tillbaka, och jag trodde det var meningen att man skulle gå framåt och inte bakåt.

Och mer jobbigt blev det när Jennie såg datumen och jag av någon konstig anledning fått den 12e till den 15e och nu måste jag va i Stockholm i 5 dagar istället för en helg. Känner mig verkligen i behov av ett resesällskap nu. Jag känner att jag har en jobbig dag så jag trycker näsan i min deckare och fortsätter läsa istället.