Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag tror inte det finns en för alla, jag tror att det finns många för alla. För varför skulle just the one and only bo i närheten av dig? Skulle det bara finnas en för alla är det ju synd för personen som aldrig rest om dens one and only finns på andra sidan jorden. Då blir det ingen love. Därför tror jag att det finns många för alla, det handlar bara om vem man träffar först. 

 

Och eftersom jag fortfarande letar efter den där personen som får mig att må bra, och han inte finns här. Då gör det ingenting att jag reser lite, vem vet, kanske hittar han någon annans? 

 

Jag är rädd för att vara ensam, det verkar så. Varför är man annars rädd att lämna dåliga relationer när man vet att man inte mår bra av dom. Varför är man så rädd för att vara ensam. Det kanske är det här med åldern igen. Kanske är man rädd att lämna något som en gång varit bra för att det varit just bra förut. Men som jag läst förut så har vi många relationer som kommer och går i våra liv, det gör dem inte mindre värda och jag tror man får ut någonting av alla. Det säger inte att en relation är dålig för att den inte håller, kanske man växer ifrån varandra och vill olika saker.

 

Jag vill precis som jag alltid velat ha den där kärleken som inte tycks bita på mig. Och allting kan man faktiskt inte styra över och med denna biten känner jag mig förlamad för hur mycket jag än vill så händer ingenting. Det går inte att ge någon chansen bara för att man så gärna vill träffa någon. Personen måste kännas rätt också. Så spelar inte söthetsgraden någon roll...