Jag har en tendens att över tänka väldigt många saker. Jag har väldigt svårt att lita på folks ord ibland då jag varit blå ögd och naiv många gånger och fått ta smällen där efter. Men jag vill inte påstå att allting är på mig, jag anser att man blir formad av sin omgivning och vad som sker runt omkring. Jag vet att jag blev lite förstörd efter mitt failade förhållande för några år sedan. Dessvärre finns det dock fler som sårat under åren och det är väl därför det också varit så lätt att bara lämna allting. För jag behövde komma ifrån och göra någonting som var för mig själv helt och hållet. Jag behövde forma om mig själv helt enkelt då jag inte var nöjd med den jag var eller den sits jag hamnat i.

- Jag är stolt över mig själv att jag tog steget ut. Det finns så många som inte är nöjda med den sists dem lever i men dem gör ingenting åt det. Jag gjorde. 1-0 till mig känner ju jag!

 

Jag är bara rädd att den dag jag kommer hem igen så kommer jag gå tillbaka till de gamla mönster jag är så van vid. Jag hoppas bara att denna resa jag har gjort har gett mig en ordentlig ryggrad så jag även inom svenska gränser kan våga säga ifrån. Jag tänker faktiskt inte ta mer skit. Jag tänker inte sätta mig själv i dåliga förhållanden igen. Jag vill inte bli tagen förgiven och enbart när det passar andra parten. Jag är faktiskt människa, jag har känslor. Dessutom tror jag att jag har lite mer än andra ibland, så som jag påverkas av allt hela tiden. 

 

Det ärrar en och gör en rädd för att ta steg framåt också. Även om man säger att man kommit över en person, förhållandevis eller vänvis så behöver det inte betyda att man glömt alla sår det lämnat inut i en. Man kan fortfarande vara rädd för att det ska hända igen. 

 

Och vips hade hjärnan gjort ett helt inlägg, förhoppningsvis kan jag sova gott inatt då. Tack!