Jag lär mig aldrig att säga hejdå.
Det är likadant varje gång jag ska lämna mitt hem. Känns som jag är en fågelunge som inte är redo att släppa ut vingarna och flyga på egen hand. Tårarna rinner lite längst med kinderna för att jag återigen ska lämna familjen bakom mig för mina nya äventyr. Visst jag vet det är dags men känner mig delvis elak. Men jag älskar er, mer än något och någon annan..
Så efter strandbesöket (som var jävulskt kallt) så drog jag ut med pappa så vi kunde byta skruvarna eller nitarna som satt fast på kjolpaketet på bilen. Har nu mindre nitar utan rostiga ringar under, dock har rosten satt sig så hårt i plasten att jag troligen måste måla över de för att bli av med det. Men så länge nitarna är mindre och inte skaver sönder dörren så är jag väl ganska nöjd. Tack pappa!
Gick in och åt lite mat som mamma varit så snäll och fixat sen gick jag ut och tvättade snabbt av bilen då den blivit aningen skitig av all körning på grusvägarna. Så tvättad, nya nitar och nu är det bara väskan som ska packas sen är jag redo att ännu en gång lämna Skåne. Sommaren spenderas i Norrland uppe hos Joakim sen får vi se vart det bär efter det..
Kommentarer
Trackback