Jag trodde att idag skulle hjälpa mig att få mer förståelse men så blev det inte riktigt. Jag tycker fortfarande allting är helt overkligt. Att inte få höra hans skämt, likheten med pappa och den härliga glada personen. Han blir otroligt saknad men jag kan fortfarande inte riktigt ta till mig det. Jag gråter men jag tror inte jag vill förstå. Det gör fortfarande för ont.