En dans på rosor, så kommer taggarna.
Vi lever i en värld där allt bra målas upp så stort och det som är mindre bra ska sopas under mattan. Frågar någon hur mår du, så ska du säga bra. För det är ingen som vill veta om du mår dåligt. Så jag känner väl att jag inte har så mycket att skriva om, om jag skulle måla upp mitt liv som bara bra.
Jag kan erkänna att det är lite tufft att starta om på en ny kula som tjugofemåring i en ny stad som ligger flera timmar ifrån sin hemby och sin familj som man såklart saknar. Man känner inte till området, man känner inte så många människor och sen ska man ge sig ut på arbetsmarknaden också. - Fast jag tänker att det mesta kommer rulla på så fort jag liksom kommit igång med arbetet. Pengarna kommer att rulla in på kontot igen och förhoppningsvis kan jag börja spara lite pengar igen, jag kommer träffa lite mer människor och om jag har tur skapa lite vänskapskretsar, jag kommer få en aktiv vardag med rörelse och bemötande. Så just nu kanske det känns lite tungt men därför så ska jag rosa min pojkvän dessto mer som finns här för mig, han är bäst!
Kommentarer
Trackback
