Måndagen 8 September.

Det blir inte lättare hur många gånger det än händer. Pappa har varit här och hälsat på och det har varit helt underbar att träffa min älskade pappa. Sen när det var dags för honom att gå så fick jag bara en stor klump i magen. Stå där i dörren och se honom gå ifrån. Tårarna började självklart att rinna sen är jag ju så överkänslig. Det är jobbigt att se honom gå och åka iväg, men jag tror det jobbigaste är att man inte vet när man ses nästa gång. 
 
Lite så här kändes det:
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Här får ni följa min vardag.
En vilsen skåning i norrland
och allting började med att
jag 2012 backpackade i Thailand,
blev reseledare och spenderade
sommaren på underbara Skiathos
och vintern i Egypten
Sen dess har jag försökt charma
norrlänningarna med både
min dialekt och dåliga humor.

Familjen är lite långt bort, så jag
skulle också vilja gräva bort
Skåne,fast av anledning att
sen fiska upp det hit till norr.

Jag förgyllar mitt liv med
tv-serier, spännande böcker,
resor till Skåne, nätshopping,
underbara människor och lite fest.

Börjat se glaset som halvfullt,
och livet blev genast ljusare.

RSS 2.0