Skriv om det som skrämmer.

Döden skrämmer mig så det känns obehagligt.
Bara tanken får det att gå runt i magen, inte på ett skönt sätt.
Bara tanken på att det är så ovisst, ingen vet vad som väntar.
Efter ett långt (eller kort) liv, hur ska man bara kunna ligga där,
tanklös, utan drömmar, utan känslor. Det går inte.
Och allt sånt går runder i huvudet och tillslut sätter det stop.
Jag blir verkligen nervös, så jag stänger ner tankarna.
Låter mig tänka på något annat, och skjuter upp ovissheten.

Skriv om ett midsommarminne idag!

Detta minnet tar oss tillbaka två år.
På förmiddagen hoppade vi in i en buss som tog oss till en vingård.
Så gick vi tillsammans med glassen runt där inne, så flaskorna åka runder.
Såg stora tunnor lagrat i förråd. Vi fick provsmaka vin & kex.
Jag gillade absolut inte vin vid den tiden så jag smuttade en gång sen räckte de.
Stod ute i värmen och väntade på att få åka tillbaka.

När vi kom tillbaka till hotellet så var det in i duschen snabbt som attans,
sminka sig, fixa kläderna och håret i turbo fart, sen ner och samlas med klassen.
Det var uppdukat med flera långbord  och vi satt vid borden och väntade på maten.
Shottarna och drickan flödade i massor, sen blev det äntligen dags för middag.
Kön var självklart lång och det tog sin tid men gott var det.
Efter en del ramsor, en del tal och maten upp äten så vandra vi ner till midsommar stången.
Dansade runt stången sen blev det hoppa i poolen med kläderna på.

Upp och fixa om sig, sen ner till Borra Borra där några klasskompisar gav sig på tjuren,
och några stod uppe på scenen och shaka loss. Drinkarna flödade och sen drog vi oss till stranden.
För ännu ett topp med kläderna på.

Nu började man bli riktigt full så upp och byta om ännu en gång och sen vidare ut.
Drog och käkade någonstans på kvällen, drack vidare på andra ställen.
Vid tre tiden var det efterfest hos en klasskompis sen gick jag upp och sov.

Bästa midsommar genom tiderna var på Magaluf 2007 tillsammans med barskolan.

Skriv om det som finns bortom hörnet.

Bortom hörnet finns en längtan, en längtan så stor.
Att en dag få stå till hundra procent på mina egna ben.
Ha ett bra betalt jobb, ett eget hem, och en bra kariärr.
Ha föräldrar som är stolta, även om det kostat dom skjortan.
Bortom hörnet finns jag själv i en bättre version.
© My Svensson.

Associera fritt runt temat: Jag älskar mina påhitt.

När jag väl kommer på några, det är inte alltid så lätt och det är inte alltid man kan göra saker. Som nu känner jag väldigt mycket av att vara arbetslös man känner hur allting man gör faktiskt kostar en massa pengar, en massa pengar som jag just nu har väldigt ont av..

Men jag älskar sånna spontana påhitt som att bara på en sekund bestämma att göra något. Som att ta en biltur med en kompis som slutar med att man sitter och tittar ut över havet och ner på människorna på stranden, barnfamiljer som ville hålla barnen från vattnet för det fortfarande bara var vår, och ungdommar som spelade volleyboll.
Eller bara spontant sitta hos en vän, sitta och prata sen helt plötsligt en halv timme senare har man ett flaköl som ska drickas undertiden man väntar på skjuts in till stan för att bara spontanfesta.

Jag gillar att inte ha någon koll på vart livet bär mig, jag vill inte veta allting i förväg för hur kul är det när man kommer dit. Visst det finns klart saker man säkert velat ha ännu bättre koll på än vad jag har i nuläget, men jag gillar att ta sakerna när dom kommer ..

Skriv din egen topplista: De 10 främsta anledningarna att skriva!

1. Tömma hjärnan på tankar. För när jag skriver ner saker så är det som att jag får ro och tankarna inte längre svävar och stör utan får lite lugn och ro.
2. Låta andra få vara med. Låta andra få ta del av va som försegår innanför pannbenet. Få andra att tänka till, förstå och kanske roa någon ibland.
3. Gillar ljudet av nertryckta tangenter, haha kanske en kass anledning men jag tycker om ljudet och klickandet :P
4. Minnena, för skriver man ner om vardagen, tankarna, sakerna ja då är det något som man senare kan gå tillbaka till och läsa när man blir äldre. Ett arkiv av minnen. Super bra (:
5. Kontakter, man lär känna nya människor via bloggen tex, följer man någon annans liv, blir kanske tipsad om någon ny så går det runt som ett bloggkretslopp.
6. Fantasin får flöda fritt, om det handlar om berättelser/noveller så är det en härlig känsla att själv få bestämma ödet. Eller ännu bättre när man bara skriver ner och allting bara kommer av sig själv, älskar de.
7. Kommentarer, även om det inte är många så är det väl alltid roligt att få höra vad andra tycker om det man skriver, det man tänker, det man gör. Ja tycker till så om det är tillrättning, konstruktivkritik eller goda ord. Allting kan vara bra att höra.
8. Beroendet lugnas ner. Nu har det blivit så mycket att jag ofta sitter i situationer där jag tänker i skrivform. Hur händelser händer och hur jag hade skrivit dom ifall jag haft datorn framför mig. Beroendet av att skriva lugnas ner när man skriver och det är ibland ganska så skönt.
9. Trenden, det är ganska roligt hur skrivandet blivit en trend speciellt bloggandet. Jag är ingen trendföljare, egentligen inte nu heller för jag har "bloggat" ända sedan jag var liten. Fast i början var ju självklart allting privat i dagboken, sen när man började va på internet hamnade dagens händelser där och sen utvecklas det. Men det är ändå ganska kul hur något som jag varit del av så länge kunnat bli en trend. Jag brukar gå emot allt sånt, eller kanske bara gällande mode? hm.
10. Bli sedd, jag har alltid varit en människa som gillat att vara i centrum. Höras och synas har alltid förföljt mig så att synas på nätet är väl egentligen bara en självklarhet för min del.

(Listan är inte i ordning)

En mångtydigt ord att skriva om: Fall

Ett vredes utbrott, tvättställningen faller.
Hårda ord kastas runder i luften,
bestämda steg stampar i golvet.
Tårarna rinner och kinderna är röda.

Tvätten ligger utspridd på golvet,
tvättställningen står helt snett efter sitt fall.
Orden går heta och huller om buller.

Ett nytt försök, bestämda steg.
Händerna greppar om tvättställningen,
i ett hopp om att resa den i farten.
Tvättställningen faller på nytt, i en ny ställning.
Nya skrik hörs, dunsande steg i trappan.

Spring i hallen, smäll i dörren.
Snabbt efter, skrik lite till.
Stäng dörren, dörren är låst.

Tystnaden sköljer över mig.
Lugnet kommer sakta tillbaka.
Pilla lite med disken för att distraherad.
Nu är allting bra igen..

Skriv 5 favoritord på D och en berättelse där minst två av dem är med.

Dagdrömma, Dagbok, Dico, Datorn, Dela.

När jag var liten så använde jag aldrig datorn,
jag skrev ner alla mina tankar i min lilla dagbok.
En sån med hängelås och likadan nyckel till alla.
Brukade snoka i syrrans dagbok några gånger,
men sånt har man växt ifrån idag.
Idag skriver man knappt dagbok längre,
nu är det internet som gäller.
Ja att blogga är den nya trenden,
skriva och dela med sig av sig själv till andra.

Skriv om vänskap.

Vänskap växer inte på träd, inte heller gror det i marken.
Men den kan gro och växa sig starkare än något annat.
Vänskap för mig är två eller flera personer som umgås och har roligt ihopa.
Det finns dom där som betyder lite extra som man delar lite mer med.
Sen finns det dom som man inte träffar så ofta,
men när man gör är de som man aldrig varit ifrån varandra.
Man delar tårar, minnen, lycka och så himla mycket mer tillsammans.
Enligt mig är vänskap något av det viktigaste som finns.

Skriv om kyla.

En tidig vintermorgon, jag ska åka till skolan.
Tar en snabbtitt på termometern och klär på mig ytterkläderna.
Idag är det en kallmorgon,kylan har kommit in på huset.
Rutornas nederkant är snyggt dekorerade med frost.
Jag öppnar ytterdörren och känner kylan slå mot ansiktet,
en rysning går längst ryggen, en sån obehaglig frösen rysning.
Buttra tankar flyger runder i huvudet, jag gillar inte kylan.
Jag försöker andas, rökmoln bildas och näsan klibbar ihopa.
Jag hoppar i en vattenpuss som frösit till is, det knastrar härligt under fötterna.
Roligt så länge det varar, i övermorgon ska det töa..

Skriv om något typiskt svenskt.

Det som jag ser som mest typiskt svenskt är vädret.
Så fort som sommaren kommer så kommer regnet.
Våren och hösten är väl dom årstider som håller sig till vad det är,
men sommaren är alltid regning och vintern oftast slaskig.
När kan det gå tillbaka till hur det var när man var liten,
en solig sommar, en vacker höst, en snöig vinter och en blommande vår.
Jag saknar en del av det gamla, som aldrig verkar bli som det var.

Skriv om att klättra.

Klätterapa, det var mitt andra namn när jag var liten.
Jag klättade bokstavligt talat på väggarna, eller iallafall dörröppningar.
Ena foten på ena sidan, andra foten på andra. Sen var det bara att gå uppåt.

När jag var liten hade vi ett träd på baksidan, en jätte stor lind.
Topparna nådde över hustaket och där brukade jag sitta och titta ner.
Mina dåvarande grannar kunde se mig från köksfönstret och var livrädda att jag skulle trilla ner.
Visst var jag lite rädd när de blåste, men höjdrädd var jag inte de minsta.

Idags läget så är jag väldigt höjdrädd,
ganska konstigt hur man vågade en massa saker när man va lite som man idag är rädd för.

Skriv om att ansvara för sin egen lycka.

Skolan har varit upp och ner, men nog ändå mest på lagom.
Det har varit bråk mig och kompisar imellan,
men även var jag i yngre ålder en jävel mot lärarna.
Sån som jag inte tål i personlighet i dag.
Läxorna har varit många och svårare ju högre klass man kom till.
Men det har ju gynnat mig i dagsläget.

Efter studenten fick jag en bartenderutbildning i present, lyckliga tid.
Åter igen fick man kämpa för att få ut det man ville i slutet.
Jag fick en vinterresa och åkte till dom bulgariska bergen och jobbade i fyra månader.
Fyra roliga, kämpiga och helt otroliga månader.
Allt kämpande i skolan har lett till en massa bra saker.

Så jag säger som så många andra sa till mig när jag gick i skolan.
Kämpa och gör ditt bästa så att du inte ångrar dig när det är försent.
Även om det känns tufft och även om det inte är roligt så ska man tänka framåt.
Mot vad man vill senare i livet, mycket kan bero på skoltiden.
Men glöm inte bort att ha roligt och lev samtidigt.

Skriv om en mamma.
Min mamma är minsann bäst, hon har långt lockigt brunt hår.
Ett temperament som snabbt stormar och går över.
Hon är väldigt liten, men har en väldigt stor plats i mitt hjärta.
Älskar att tetas med henne, speciellt snacka om saker som får hennes kinder helt röda.
Mamma generas ganska så lätt, och då är hon extra söt!
Min mamma finns alltid vid min sida och hjälper mig igenom livet.
Jag älskar dig! Igår, idag, imorgon, föralltid i mitt hjärta.

fotsätt;
Hon bestämde sig till slut, det skulle hon göra.
Hon hade länge velat fram och tillbaka ifall hon skulle eller inte skulle klippa av allt sitt hår.
Hon var trött på längden, trött på färgen, trött på de vanliga.
Nu skulle det bli annorlunda, men så tänkte hon efter ett tag kommer d också vara "vanligt".
Så hon bestämde att hon skulle behålla sin tråkiga frisyr..

(fick skriva en snabbis och såhär blev d inte så bra men alltid något)

Jag sprang igenom den mörka skogen och såg ljuset på andra sidan,
dimman låg tät på marken och ända ljudet jag hörde var mina egna andetag.
Var var han? Vem hade han blivit? Vad skulle han göra ifall han hittade mig?

Jag kände marken under mina bara fötter, hur stenarna skar in i skinnet,
men jag kunde inte stanna nu, inte för något.
Jag tittade snabbt bakåt, mitt misstag.
Självklart var där en trädrot som stack upp någon centimeter ovanför marken,
och självklart skulle klumpiga lilla jag snubbla och skrapa knäna.
Jag kvävde en snyftning och krälade in i buskarna.

Hämtade andan och lyssnade, lyssnade efter minsta lilla tecken av honom.
Efter en liten stund fortsatte jag, jag visste att vid sjön skulle en brygga leda till en liten båt.
Jag måste hinna dit..

Jag såg hur träden blev glesare och kände friskluften slå emot mitt ansikte.
Frihet skulle jag nog kallat det, men min skämtsamma sida var sen länge borta.

Sanden silade sig in mellan tårna och jag kände hur nära allting var.
Äntligen skulle de här få ett slut.
Jag sprang på bryggan, hörde hur vattnet skvalpade mot plankorna.
Båten var fortfarnade kvar, jag tog snabbt och snurrade loss repet som höll den kvar.
Hoppade i och puttade mig långt ifrån bryggan och fastlandet.
Paddlade en liten bit sen kom tårarna, tårar av lättnad.

I flera år hade han slagit mig, men under kvällen kom beslutet som skulle släppa mig fri.
Jag skulle lämna honom, jag skulle springa för allt jag bara orkade, nu skulle det bli annorlunda.

Jag tog tag i en tår som ringlade sig längst halsen och släppte ner den i sjön.
'Vi är båda fria nu'

(en liten längre variant av mig, jag hoppas ni tyckte den var bra för d kändes bra att bara skriva ner den)

En bild att skriva till;

Om Ikea skulle göra en byggbeskriving av mig så skulle den se ut ungefär såhär.
Jag är trägubben som helst bara sitter där, i två stolar.
Gärna ska stolen jag sitter i ha fällbart ryggstöd så att jag kan ligga bekvämt om de önskas.
Ett bord med dricka, något ätbart och gärna en tidning får helst placeras max 1cm från stolen.
Sen ska allt detta placeras utomhus en solig sommardag,
det är en perfekt dag i Mys värld ;D

Skriv om att låna något.

Om bara för en liten stund, ta hand om det som om det vore ditt eget.
Såren som en gång varit har läkt nu, ärren som blev kvar syns inte.
Så är det konstigt man inte bara ger ut det till högst bjudande.
Nej du får låna det så länge, visa att du menar väl.
En dag kanske de blir ditt, men just idag kan du bara få låna mitt hjärta.

Skriv om luft.

Även om vi är omringade av luft och det finns här överrallt,
så kan jag ibland känna mig instängd, som att jag inte får plats.
Jag vill öppna lungorna och bara skrika rätt ut.
Men ibland kan det rätta vara att bara ta några djupa andetag,
känna luften gå ner och fylla kroppen. Sen är man lugn igen.

(längesen jag skrev men nu är det väl dags att ge mig på de igen)

Skriv om eld.

Jag står redo tillsammans med några klasskompisar,
solen har gått ner och vi står just nu bara och väntar.
En vuxen kommer med en tändare och tänder fyr på faklorna i våra händer.
När alla faklor är tända säger han: Är ni redo?
JAAA!! skriker vi i munnen på varandra.
Vi börjar gå mot alla människor som står och omringar högen med kvistar och ris.
Jag ser mina föräldrar där bland alla andra, och vinkar glatt.
Vi går ut på bryggan och lägger i våra faklor på olika ställen, sen låter vi det ta fyr.
När det väl brinner ordentligt släpper dom repet som håller brasan på plats.
Låter den lilla flotten flyta runder i dammen, det är helt underbart fint.
Det är valborg och här har vi våran stora brasa, elden sprakar och alla står och tittar in.
Om några minuter börjar fyrverkeriet och sen är kvällen snart slut.