Det är heller inte alltid lätt när man inte vet vad som gör saker och ting bättre & lättare för andra. Att inte veta vad problemet är och vad som behöver göras för att fixa det, gör det inte så lätt att få löst problemet. Att inte känna sig tillräcklig, känna sig totalt hjälplös. Vad man än gör så spelar det ingen roll..

Tillslut blir man själv ett tomt skal, orkar inte bry sig. Orkar inte engagera sig längre. Ingenting spelar längre någonroll och man blir bara irreterad över hur saker och ting har gått. Att allting bara lagts i en låda under sängen och glömts bort. Men alla dom stunder som var bra då? Är det bort kastat..

Att inte längre räcka till, att se men inte kunna göra något. Att ju mer man försöker, ju större blir mellanrummet. Att en dag fyllas av mörker och tom rum. Det är inte så jag vill ha det. Inte alls..

allt man är, är bara luft.. finns där runt omkring, livsviktig men tas förgiven...