Man kan faktiskt ändras som person.
Menar jag känner ju redan att det finns så många saker jag vill ändra på, så mycket jag inte känner lika starkt för och saker som jag inte längre vill som jag kanske ville förut.
Man ändras som person genom hela livet så att man inte håller ihop med samma person eller vänner från förr hela livet är egentligen inte så konstigt jag menar man kan växa isär och vela olika saker med livet som gör att man kanske inte längre har något gemensamt och då får man väl hitta nya personer som man har de gemensamt med istället.
Det är nog kretsloppet i männskolivet.
När jag började i sexan så växte jag ifrån min barndomsvän, den person som jag växt upp med sen jag var liten, min första vän som jag fick när jag var yngre än en timme gammal.
Det är nog därför jag inte heller har riktigt samma syn på kärleken som alla andra, för man förändras hela tiden då kanske det lätt blir att man inte längre har något gemensamt med sin partner och därför måste skiljas eller så.
Mina föräldrar har idag varit gifta i 20långa år och de går nog inte en dag utan att jag är rädd att dom skulle vilja seperera eller att jag tror dom håller ihopa bara för att vi är en familj och inte vill skilja på den. Men en sten föll från hjärtat när jag sa de till daddy och han svarade att han inte skulle hålla ihopa om han själv inte ville, man kan inte leva för andra även om de är ens familj. Är inte han lycklig blir vi andra heller inte lyckliga och de gjorde mig glad för då vet jag att iallafall han är inne i leken av sin egna vilja och att han vill stanna.
Nej när jag läser detta så känns det som jag är en kall okänslosam människa som aldrig älskat i hela sitt liv, men jag älskar min familj något fruktansvärt det är därför jag är så rädd att jag skulle förlora dom, jag skulle aldrig klara det..
Men nu ska jag iallafall rota runder i frysen och leta efter något ätbart för jag behöver middag..
Man ändras som person genom hela livet så att man inte håller ihop med samma person eller vänner från förr hela livet är egentligen inte så konstigt jag menar man kan växa isär och vela olika saker med livet som gör att man kanske inte längre har något gemensamt och då får man väl hitta nya personer som man har de gemensamt med istället.
Det är nog kretsloppet i männskolivet.
När jag började i sexan så växte jag ifrån min barndomsvän, den person som jag växt upp med sen jag var liten, min första vän som jag fick när jag var yngre än en timme gammal.
Det är nog därför jag inte heller har riktigt samma syn på kärleken som alla andra, för man förändras hela tiden då kanske det lätt blir att man inte längre har något gemensamt med sin partner och därför måste skiljas eller så.
Mina föräldrar har idag varit gifta i 20långa år och de går nog inte en dag utan att jag är rädd att dom skulle vilja seperera eller att jag tror dom håller ihopa bara för att vi är en familj och inte vill skilja på den. Men en sten föll från hjärtat när jag sa de till daddy och han svarade att han inte skulle hålla ihopa om han själv inte ville, man kan inte leva för andra även om de är ens familj. Är inte han lycklig blir vi andra heller inte lyckliga och de gjorde mig glad för då vet jag att iallafall han är inne i leken av sin egna vilja och att han vill stanna.
Nej när jag läser detta så känns det som jag är en kall okänslosam människa som aldrig älskat i hela sitt liv, men jag älskar min familj något fruktansvärt det är därför jag är så rädd att jag skulle förlora dom, jag skulle aldrig klara det..
Men nu ska jag iallafall rota runder i frysen och leta efter något ätbart för jag behöver middag..
Kommentarer
Trackback