Dagens skrivpuff!
Skriv om att klättra.
Klätterapa, det var mitt andra namn när jag var liten.
Jag klättade bokstavligt talat på väggarna, eller iallafall dörröppningar.
Ena foten på ena sidan, andra foten på andra. Sen var det bara att gå uppåt.
När jag var liten hade vi ett träd på baksidan, en jätte stor lind.
Topparna nådde över hustaket och där brukade jag sitta och titta ner.
Mina dåvarande grannar kunde se mig från köksfönstret och var livrädda att jag skulle trilla ner.
Visst var jag lite rädd när de blåste, men höjdrädd var jag inte de minsta.
Idags läget så är jag väldigt höjdrädd,
ganska konstigt hur man vågade en massa saker när man va lite som man idag är rädd för.
Klätterapa, det var mitt andra namn när jag var liten.
Jag klättade bokstavligt talat på väggarna, eller iallafall dörröppningar.
Ena foten på ena sidan, andra foten på andra. Sen var det bara att gå uppåt.
När jag var liten hade vi ett träd på baksidan, en jätte stor lind.
Topparna nådde över hustaket och där brukade jag sitta och titta ner.
Mina dåvarande grannar kunde se mig från köksfönstret och var livrädda att jag skulle trilla ner.
Visst var jag lite rädd när de blåste, men höjdrädd var jag inte de minsta.
Idags läget så är jag väldigt höjdrädd,
ganska konstigt hur man vågade en massa saker när man va lite som man idag är rädd för.
Kommentarer
Postat av: Sagosessa
Jag är också ganska mycket räddare nu för tiden än vad jag var när jag var liten. Nu är jag medveten om vad som kan hända, och hur illa det kan gå. Känner mig inte odödlig längre.
Trist.
Din berättelse var uppfriskande! Man ska sluta vara så rädd på gamla dagar :-)
Trackback