Ensam är ibland starkast.

Jag tror nog att jag är lite av en ensam varg, jag behöver ingen kille för att känna mig hel inte heller behöver jag vara omringad av vänner och familj hela tiden. Jag trivs väldigt bra liggandes i min säng helt ensam, titta på någon serie få mig och tänka på allt de där jag inte har som jag så gärna vill ha, fäller några tårar, skrattar åt att jag vill ha de som alltid fått mitt hjärta att brista. Det är konstigt egentligen.

Jag åkte så gott som till Bulgarien helt själv, vilket var ett främmande land med främmande människor, men jag klarade mig ganska så bra ändå. Jag gillar att träffa nya människor, för jag har ganska så lätt för de. Lättare att träffa hundratals ytliga människor än att låta dom nära människorna komma ännu närmare. Jag har svårt att låta folk komma in.

Sen har vi drickan, samtal kan komma upp på fyllan tårarna sprutar (precis så som i helgen) men utan drickan hade jag aldrig i hela mitt jävla liv ens nämnt något. Det är konstigt hur man ibland kan vara en person och en annan dag vara någon annan. Men hur allting än slutar så slutar det med att jag är själv.

Jag klarar mig bra på mina egna ben, vilket jag aldrig riktigt tänkt på förut. Men alla gånger jag mått dåligt så har det varit för att mitt hjärta blivit mosat under en sten eller liknande. Så är det konstigt jag är som jag är. Hellre har något obetydligt då och hela tiden än låter mig själv ta smällar om och om. Nej jag tror jag kommer sluta själv. Finns ju många kattdamer i världen, dock kommer jag vara en gammal dam ensam i min lägenhet full med hundar eller något istället.

Ibland ser livet väldigt mörkt ut, ibland känns det väldigt tomt. Så varför dömmer jag mig själv för att jag ibland kanske vill fylla tomheten och ensamheten med något annat. Jag måste börja tänka om. Visst klarar jag mig väldigt bra själv, utan någonannan, men ibland kan någonannan kanske vara bra att ha.

Jag vet inte vad någonting av detta ska betyda, behövde bara skriva av mig lite innan min hjärna sprängs. Så mycket känslor, tankar och saker kommer fram när jag tittar på film osv så ibland behövs de bara upprepas en gång eller flera sen känns det lite bättre..

Jag klarar mig väldigt bra själv, visst. Men när eller om jag träffar "Mr R" så tänker jag nog om, tänker i andra banor. Men just nu så finns det ingen som jag är tillräckligt bra för. Men en dag så finns han kanske.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Här får ni följa min vardag.
En vilsen skåning i norrland
och allting började med att
jag 2012 backpackade i Thailand,
blev reseledare och spenderade
sommaren på underbara Skiathos
och vintern i Egypten
Sen dess har jag försökt charma
norrlänningarna med både
min dialekt och dåliga humor.

Familjen är lite långt bort, så jag
skulle också vilja gräva bort
Skåne,fast av anledning att
sen fiska upp det hit till norr.

Jag förgyllar mitt liv med
tv-serier, spännande böcker,
resor till Skåne, nätshopping,
underbara människor och lite fest.

Börjat se glaset som halvfullt,
och livet blev genast ljusare.

RSS 2.0