Jag är en person som inte lägger märke till när folk färgar/klipper håret, bytar ut sin lilla tv mot en stor osv och om jag ser mig själv varje dag är det klart jag inte lägger märke till något sånt.

Men när Andre frågade om jag vägt mig så fick jag en tankeställare, om jag tar en våg och så väger jag likadant som förut så kanske jag kan säga till folk att de bara är som dom fått för sig. Istället var det väl jag som fick en what känsla i magen?

Nåväl, den senaste tiden om jag räknar tillbaka till Februari då jag fick min vikt ställd på u-mott då jag skulle ha nya p-pille så har min kost bestått av mesta dels pasta, då med bacon eller köttbullar. Jag har även ätit en hel del pizza och lite thaimat. När min praktik på knutan började blev de nästan donken mat varje dag i drygt en månad. Så min hemlighet till viktminskning måste väl då ligga i skräpmat? Verkar inte bättre, för jag lovar något annat har inte skett. Jag bantar inte för jag ser ingen mening med de till mig, plus att jag inte har tålamod eller ork till något sånt. Jag tränar inte för de har jag absolut heller ingen ork till.

Jag ligger i min säng och kollar serier, sitter framför datorn och umgås med kompisar och intaget av alkohol hade ju ökat i början av året om man säger så, men avtog för 1½månadsen men nu ska vi på de igen.

Ikväll lånade jag syrrans våg, om den stämmer det undrar ju jag för enligt den ligger jag 0,2kg under min "vill ha vikt" så jag tror knappast på de. Men som sagt, tydligen va de jag som fick smäll på fingrarna men jag har inte märkt något och jag gör ingenting. Det börjar bli jobbigt med folk som frågar för jag har inga svar men nu säger jag Ja tydligen har jag gått ner i vikt, the end.