men jag lovar att jag är snäll.

Solen har ju varit framme idag så det har klart varit så att man har varit ute lite sådär ibland, kommit in igen. Varit totalt nollad känns det som, helt tom på känslor , jag känner mig som ett vandrande skal för min lust till allt är försvunnet. Jag orkar inte med sånt här , jag vill bara må bra igen.

Hade det funkat att bara hoppa på någon och känslorna hade försvunnit så hade jag gjort det för tre veckor sen för fan va detta känns meningslöst. Ibland mår jag så bra att det känns som allting är bra och att jag tagit mig ur sen kommer bara en liten jävla tanke in i huvudet och alla dom där stegen upp för stegen känns som bortblåsta för jag ligger nere på golvet och krälar igen. Känns så jävla patetiskt och jag hatar detta.