Jag vill släppa taget men jag kan inte, jag vill gå vidare men känner massa känslor. Jag tycker jag ska se åt ett annat håll ändå är det de ända mina ögon vill se. Det ända mitt hjärta vill slå för. Hur kan man vara så kluven att man vill ha kakan och samtidigt slänga den? allting va bra i veckan nu känns det som jag är tillbaka i början igen. Svårt när man förblindat sig själv att tro en sak och sen slås ner och inse att man inte alls kommit så långt som man från början trodde. Bara börja klättra upp på stegen på nytt nu då, för jag ska klara detta på ett eller annat sätt. Men jag vet inte vad jag vill. Men jag vet vilken väg jag måste gå.