Lördagen 13 November.
Att vara singel eller att vara i ett förhållande. Det är klart att man förändras som person. Vilket jag i min första rond inte trodde, jag trodde aldrig att jag skulle förlora mig själv till en annan person. Att jag skulle dras så att jag blev något jag inte gillar. Jag är nog lite små rädd att jag ska hamna där igen. Att jag är en person och ju längre in vi kommer ju mer förlorar jag mig själv och blir totalt överkörd av mina känslor så att jag skrämmer iväg killen som står framför mig.
Jag har börjat se killar som fega varelser. Jag vet att man inte ska dra alla över en gräns men hur ofta är det inte en katt och råtta lek och när leken är över är det roliga över och killen sticker. Hur ofta är det inte att det funkar så länge det är killen som styr och ställer men börjar tjejen ta steget framåt så backar killen. Blir rädd och springer iväg. Ja det är tyvärr den bild jag har fått av killar. Av många fler anledningar än en.
Jag är inte en kärleksperson. Jag avslöjar mina tankar och känslor för mycket när jag blir bekväm. Både dom bra och dom dåliga. Det är nog tyvärr ingenting jag kommer kunna ändra på i heller. Fast antar att jag en dag kommer hitta en man som är man nog att ta mig med storm och rycka upp mig ur mitt meningslösa liv och kan ta mig som den kvinna jag är. Just nu känner jag mig dock inte som en kvinna. En lost lost liten flicka. Hrm.
Obetydligt och känslolöst, thats more my thing. Då behöver man inte vänta sig något. Då kvittar det hur det är för det betyder ändå ingenting för någon. Bara något som händer. Lost in the moment. Nej jag har inte ens hittat mig själv. Going with the flow.
I change my mind like a psyco bitch.
Kommentarer
Trackback
