Alltid är det om världen som vet mest om en, klart man själv inte står för verkligheten. Det är om världen som ser på en med höjda ögonbryn, som ser ner på en och som helt klart alltid har något att påpeka. Men reality check, ingen är värd att kasta första stenen för alla har fel.

Det är ofta ens fel som får en på rätt väg, så varför är det så fel med misstag. Alla gör vi dom, kiss and make up. Fast för att det ska ske är det klart alla kort på bordet som gäller först. Man kan inte förlåta misstag som personen i fråga inte kan stå för, men det förstår väl alla.

Alla är värda en andra chans, ibland även fler än så. Ibland får man kanske tänka på hur man själv velat bli behandlad om man varit i den andras situation. Ibland räcker det med att inte vara så fördomsfull, så trång synt och så negativ.