Jag kan resa till vilken plats på jorden jag än vill, pengarna är inget problem för dom har jag. Men en resa ger en inte hur mycket som helst utan bara ett tillfredsställande just under tiden man är där. Plus att man är inte 18 längre så man orkar inte tempot, eller rättare sagt jag orkar inte tempot längre. Festa, killarna, galenheterna.

Jag kan flytta hemifrån, om jag struntar i den lilla nålen som skulle kunna räknas som ett steg i riktning mot ett mål i livet. Inte för all framtid kanske, men ett tidsfördriv för en stund iallafall. Något som får en att leva ett annat liv än 7-4 jobbet, jag vill ha mer ut av livet än så, jag vill kunna titta tillbaka i backspegeln när jag är gammal och vara stolt över vad jag åstakom med mitt liv. Men om vi räknar bort denna punkten så hade jag kunnat flytta hemifrån om jag velat. Jag hade säkert kunnat ta ett lån och flytta till det stora huset med den stora tomten som jag drömmer om.

Jag skulle kunna gå tillbaka till skolan om jag vetat vad jag velat läsa, istället får jag väl ta språk på google translate ^^, Jag skulle kunna lämna denna lilla håla men ändå håller jag mig fast för min familj betyder allt för mig. Ändå drömmer jag om att bo sätta mig utomlands där det finns värme året om, i ett hus med gästrum så att familjen kan komma och hälsa på när dom vill. Jag skulle kunna köpa en ny bil, men tänker att så länge rost-dagge är med i svängarna så funkar han bra för mig.

Jag kan, jag kan, jag kan. Det känns som det finns mycket jag kan. Varför kan jag då inte komma på vad jag vill. Långsiktigt. Borde ge mig själv en läxa att komma på det..