Lördagen 10 September.
Jag vaknar hela tiden. Sover extremt dåligt. När man till och med vaknar upp med tårdränkt kudde så är det kanske något som är fel. Det är lätt att försöka att lägga tankarna åt sidan, försöka att inte lägga energi på att komma ihåg vardagen men en natt biter det en i nacken därför sanningen finns där även om man försöker att gömma den. Försöker att leva livet normalt även om ens lilla bubbla faktiskt vänts upp och ner. Det är något som är så otroligt fel ändå finns det ingenting i min makt att göra. Maktlös to the bone.
Kommentarer
Trackback