Kluven som en träbit efter ett yxslag.

Det var kanske lite så jag kände mig innan idag. 
 
Imorse så gick vi på båten och åkte mot Skopelos med mamma Mia musik som spelades ur högtalarna. Blev ett badstopp först och andra stoppet var även där vi skulle äta. De hade wifi och jag frågade om jag kunde låna Marias mobil bara för att kolla min jobbmail. För att se om jag fått något svar om vinterdestinationen. Det har gått 2 veckor sen jag skickade ansökan och det kändes verkligen som att nej det blir ingenting. Jag kommer till att spendera min vinter hemma i Sverige. Vilket jag börjat vänja mig vid så det var inte så hemskt.
 
Istället möttes jag av att de erbjöd mig en plats på en annan destination. Inte en plats jag själv skulle valt, snarare så att jag hela säsongen satt att dit vill jag iallafall inte. Men nu har jag fått en plats, vilket är väldigt svårt och jag vet att det är väldigt många reseledare som inte fått någon destination alls till vintern så jag ska skratta mig glad som dragit en vinst lott med destination.
 
Destinationen kommer att ge mig väldigt mycket jag är bara aningen rädd för den på något konstigt sätt som jag inte kan förklara. Och med ens så känner jag mig väldigt fördomsfull även om jag själv inte ser mig som en sådan person. Men tydligen så är jag väl det.
 
Reaktionen har varit mixad, jag har både skrattat och gråtit för jag har nog blivit så otroligt chockad över att jag ens fick en destination från början då jag verkligen var inne på att vara här till slutet sen flyga hem igen.
 
Istället verkar det kanske som jag bara kommer hem och packar om väskan sen åker jag vidare. 
 
Imorgonbitti klockan 8.00 SE time ska mitt svar vara inne. Jag tror nog jag vetat mitt svar sedan i eftermiddag men ändå känt mig aningen vilsen. Alla jag pratat med är glada för min skull, och säger också att jag ska vara stolt över mig själv för att jag fått en plats när det är så svårt.
 
Dessutom fick mamma mig nästan att gråta för hon sa hur himla stolt hon är över mig. Och det är väl lite det jag lever för. Att göra mina föräldrar stolta över mig. Jag vet att alla inte har samma familjeförhållanden som jag har men jag lever i en stor familj och min familj är mitt allt då de är de människor som stått vid min sida sen jag föddes utan att någonsin vända mig ryggen. Mina val har varit mina val och dem har stått bakom och stöttat mig varje gång. Jag lämnar dem om och om för mina äventyr ute i världen och de är också dem som får stå ut med mina tårar om axlarna för mina val men de står fortfarande glatt där och tar i mot mig när jag kommer hem igen. Ni har en otroligt stor plats i mitt hjärta och jag älskar er allihopa enormt!
 
ps, jag är väldigt stolt över mig själv.

Kommentarer
Postat av: Dan Svensson

Du ska veta att jag alltid står bakom dig och stöttar dig om det behövs. Goda råd kan jag ge, men det är trots allt dina egna val som ska föra dig vidare i livet.
Du finns alltid i mitt hjärta, min älskade dotter.

Svar: Du är min klippa pappa, jag älskar dig <3
mysaansvensson.blogg.se

2012-08-31 @ 23:36:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Här får ni följa min vardag.
En vilsen skåning i norrland
och allting började med att
jag 2012 backpackade i Thailand,
blev reseledare och spenderade
sommaren på underbara Skiathos
och vintern i Egypten
Sen dess har jag försökt charma
norrlänningarna med både
min dialekt och dåliga humor.

Familjen är lite långt bort, så jag
skulle också vilja gräva bort
Skåne,fast av anledning att
sen fiska upp det hit till norr.

Jag förgyllar mitt liv med
tv-serier, spännande böcker,
resor till Skåne, nätshopping,
underbara människor och lite fest.

Börjat se glaset som halvfullt,
och livet blev genast ljusare.

RSS 2.0