Förtränger min ångest:
Huvudet tynger ner en, även om man gömmer undan tankarna så finns dom där långt bak och tillslut vill kroppen inte mer. Jag har gått på den reservtanken ett tag nu men veckan började bra. Allt var bra. Tills idag. Nu är man där nere och trampar på tankarna för att få dom att försvinna. Även om man på ett sätt kan se glatt på vad som händer så finns ju verkligheten där i bakhuvudet ändå. Vad händer sen. Precis. Ovissheten tar på en utan att man märker det, förens det är för sent.
Men som sagt jag förtränger nu min ångest med Maria Wern.
Trackback