Jag får en liten klump i magen när jag tänker på att säga hejdå, jag tror det kommer bli ett tårkalas rent ut sagt. Sen kommer väl min lillebror säga någon ful kommentar för att lätta på stämningen, och pappa kommer säga "men vi finns kvar när du kommer hem" eller något liknande. Men själva hejdå'et är ändå lite jobbigt tycker jag.

Tanken på att vara iväg länge, den skrämmer mig inte, inte egentligen. Jag har varit borta från Sverige i fyra månader förut, då när jag jobbade i Bulgarien och då var jag inte ens fylld 20. Så att vara borta ett halv år och jobba med människor, träffa nya vänner, få sol & värme typ varje dag. Det känns som jag kommer leva i paradiset. Jag kommer sakna familjen, det vet jag, men är det någon jag kan lita på att finnas där när jag behöver så är det dom. En stor familj fyller ett stort hjärta.

Med ett leende på läpparna kan jag drömma mig bort mot hav och stränder, det är med lite nerver jag tänker på allt annat. Det kommer bli en spännande sommar & jag kommer förhoppningsvis inte hem som den person jag var när jag lämnade.