Tisdagen 15 Januari.

Det som är jobbigast med att vara här är nog avståndet till familjen. Jag har såklart också tillgång till internet och kan läsa artikeln om den massiva krocken med lastbilar & bilar. Hjärtat delade återigen plats med hjärnan vid en tidspunkt. Min lillebror kör lastbil och platsen är ju inte direkt långt ifrån oss. Har det hänt något med honom? Skickar på facebook av alla ställen som någon skulle svara där om de hänt något. Skickar ett sms till pappa, får besked om att alla i familjen är okej och att lillebror är ute och kör på andra vägar. Tack! Jag kan andas igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Här får ni följa min vardag.
En vilsen skåning i norrland
och allting började med att
jag 2012 backpackade i Thailand,
blev reseledare och spenderade
sommaren på underbara Skiathos
och vintern i Egypten
Sen dess har jag försökt charma
norrlänningarna med både
min dialekt och dåliga humor.

Familjen är lite långt bort, så jag
skulle också vilja gräva bort
Skåne,fast av anledning att
sen fiska upp det hit till norr.

Jag förgyllar mitt liv med
tv-serier, spännande böcker,
resor till Skåne, nätshopping,
underbara människor och lite fest.

Börjat se glaset som halvfullt,
och livet blev genast ljusare.

RSS 2.0