En skåning i Norrland. Det är faktiskt inte så ovanligt som man kanske kan tro. Till och med på mitt nya kontor i Sundsvall hör jag den skånska dialekten ibland. Men jag tror nog jag charmar mig fram ändå. För jag har märkt det att skånska gillas ÄVEN om det alltid är någon som ska kalla en dansk (;

 

Jag trivs bra här uppe i Norrland, det enda som saknas är ju familjen, men jag har lärt mig att man kan inte få allt här i livet. Och jag har också lärt mig att bara för att man väljer en sak, betyder det inte att man väljer bort någonting annat. Jag bara saknar vissa mer än andra och det är någonting jag får leva med. 

 

Nej nu är det dags att krama kudden igen så att man kan få lite sömn innan det är dags att vara på jobbet igen.