Denna dagen har gått så otroligt sakta, det är sjukt. Vaknade pigg redan kvart i åtta imorse, snoozade två timmar som kändes längre. Skönt! Utvilad. 

 

Arbetsdagen gick lika långsamt och en timme kändes som fyra, så när dagen väl var slut var jag också ganska slut. Gick och hämtade mitt paket som kommit från Yves rocher,  sen tog jag bussen hem. 

 

Älskar paket, även om det är jag själv som köpt de. 

Har jobbat hela helgen så det har inte hänt så mycket i mitt liv de senaste dagarna. Det rullar på och man känner av hösten. När jag gick utanför dörren imorse och tog första andetaget så bara kände jag höst i hela näsan, hur det nu luktar.

 

Hade sen splittpass så jag hann fixa ett busskort, bara tagit mig typ fem månader. Får vi se hur fort pengarna tar slut och om de gynnar sig mer med ett periodkort. Jag har inte så långt in till stan, men eftersom jag inte är en morgonmänniska sover jag hellre femton minuter längre på morgonen & tar bussen. Och när det blir vinter kommer jag aldrig klara gå, jag hatar o frysa hehe.. Annars hann jag äta, tvätta, titta på tv och powernapa innan jag skulle tillbaka till jobbet igen.

 

Arbetsdagen rullade på och nu väntar eftermiddagspass hela veckan. Ledig fredag och lördag sen jobb söndag-fredag igen. Känns som jag inte gör mycket annat än att jobbar nu för tiden. Men jag trivs ju med mina kollegor så jag ska inte klaga. Kommer sakna Mathias så mycket när han flyttar utomlands, vem ska jag då dricka drinkar med på krogen ;)

 

Nej nu ska jag dyka ner med näsan i boken, den är bra. Och snart får man veta vem mördaren är tror jag. Spännande! Något som alltid funkar för mig oavsett om det är en serie, en bok eller en film. Crime/kriminalare. Bästa som finns verkligen.. (Så länge de håller sig där, irl ska alla bara vara snälla mot varandra).  

 

Haft en trevlig kväll tillsammans med Emma. Hon kom hit och hade med sig sushi så det blev god mat, rödvin och tjejsnack. Sen hjälpte hon mig med mitt hår, har inget kvar nu känns det som haha. Kollade även  på idol, blev årets första avsnittet för mig.  En mycket trevlig kväll trots arbete väntar imorgon. Så nu blir det sängen så man orkar upp när larmet ringer imorgon. 

 

Både igår och idag har jag haft energi i kroppen. Känns så himla bra när det är så. Och idag efter jobbet kom tjejerna från teamet hit så hade vi en super trevlig kväll med tacos och massa snack. Hur bra som helst. Absolut  något att göra fler gånger. 

 

Ledig från jobbet både imorgon och på fredag, känns skönt med lite sovmorgon. Sen väntar jobb hela helgen. Fredag åker mitt hår, i värsta fall blir jag rockare med en stor tuva på håret.  Ja detta kan sluta hur som helst haha. 

Jag måste säga att jag är så otroligt tacksam för att jag vuxit upp med min familj och blivit formad till den person jag är idag. Jag har alltid tyckt om min personlighet och är glad att jag inte är världens största bitch, även om jag kan tycka mitt humör blivit lite sämre den senaste tiden, men förhoppningsvis är det bara en tjugosjuårsfas haha.

 

Tycker om att jag har lätt för att träffa nya människor och det är en av de egenskaper som gjort att jag fått rest så mycket i mitt liv. Jag är glad för att jag har vågat testa på saker och gå utanför min bekvämlighetszon. Året innan stundenten åkte jag utomlands första gången till Ayia Napa och jobbade med några klasskomipsar. Några månader efter stundenten åkte jag utomlands och jobbade som bartender i Bulgarien. För tre år sedan backpackade jag i Thailand utan att ha något annat än en tur&returbiljett och min resväska. Några månader senare blev jag reseledare och där träffade jag så många härliga människor att jag knappt minns alla. 

 

Min största resa tror jag att jag påbörjade för några månader sedan. Även om allting startade lite innan så räknar jag min största resa från Juni. För de kändes som det var då min värld rasade samman. För då förlorade jag inte bara kärleken utan en bit av mig själv också. 

 

Att jag flyttade upp till Norrland för kärleken har ju inte undgått någon. Att jag nu är singel har inte heller undgått någon. Men att flytta 90 mil ifrån allt man är uppväxt med för att bygga någonting nytt tar tid. Jag har bott här i två år nu och det är för bara några månader sedan som jag tog alla mina saker och flyttade in i min lägenhet och verkligen fick känna på att börja om på nytt. Hela min värld här uppe rasade för allt jag kände till var mitt jobb och mitt liv med Joakim. Så när han försvann ur mitt liv så visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så jävla ensam som jag gör nu. Det är inte hans fel. Jag skyller inte mitt mående på någon. Jag är bara inte van vid att vara själv. Jag har väl aldrig riktigt varit det eftersom jag är uppväxt med en stor familj och detta är min första egna lägenhet. Jag bodde aldrig själv i Skåne. Jag flyttade hemifrån när jag flyttade upp hit och började mitt liv med honom. 

 

Vissa kvällar så önskar jag att jag hade en sjukdom så att det finns någonting jag kan göra åt hur jag mår. Den här känslan av att någon sätter sig på min bröstkorg så jag knappt kan andas och jag känner mig helt kräkfärdig. Eller kvällarna när man bollar ihop sig med kuddarna och gråter så man tror grannarna ska höra en. Ibland undrar jag hur mycket tårar som kan fylla en så liten kropp som min, att de liksom någongång borde ta slut. Inte finnas med. Men jag antar att de jag går igenom nu, de finns ingen shortcut. Vissa dagar kommer vara sämre och andra dagar kommer vara som att inget hänt, sen är man nere på ruta ett igen. Jag måste nog bara vänja mig vid att vara själv helt enkelt. Hur mycket jag än hatar det.

 

Vad jag dock är så jävla stolt över, hur lame det än låter. Det är att jag kan ta hand om mig själv. Jag kan fan skruva upp hyllor på väggen och dom blir så jävla raka. Jag är glad för jag kan sätta ihop lampor utan beskrivning för jag har ett logiskt tänkande som jag tror jag fått från pappa. Jag älskar att jag faktiskt känner mig smart. Mycket är logiskt och har man bara de tänket så kommer man långt.

 

Jag känner mig inte speciellt stark som människa med tanke på alla downs jag har nu. Men jag vet att jag kan ta mig igenom detta också. Och jag vet att jag kommer fortsätta ha prövningar i livet. Och även om de för någon vecka sedan kändes med som att "har jag haft the love of my life en gång kan jag inte få det igen" så har jag börjat tänka om. Han var den där första riktiga kärleken som jag tyvärr trodde skulle vara för alltid. Men han kanske var en träning för mig så att jag är redo när Mr Right knackar på min dörr.

 

Jag är inte redo nu. Jag har alldeles för mycket i min ryggsäck, men jag tror att för varje dag som går så lättar den lite. 

 

Så tack mamma och pappa för att ni gjort mig till en omtänksam, snäll, smart och självständig person med ett stort hjärta och som bryr sig om andra. Tack för att ni alltid ställer upp även fast jag flyttat så långt bort. Jag älskar er så himla mycket . Ni är världens bästa föräldrar och ni har fått en hög med fina barn som alla har sina egna personligheter. Ingen familj slår familjen Svensson.

 

Och jag är också så himla tacksam för min fina vän Emma som jag träffade på min första jobb här uppe. Du har gett mig så mycket glädje under den tid jag känt dig. Tycker alla borde få ha en Emma i sitt liv. Och sen är jag också så sjukt glad över mina kollegor på jobbet, i mitt team på kontoret. Jag hade inte klarat av att vara kvar här uppe utan er, ni gjorde så jag kände mig som hemma här uppe trots jag i ett stadie kände mig mer på besök. Ni har alla öppnat era armar för mig och jag är evigt tacksam. Jag antar att det lönar sig att vara en bra person ändå, för då drar man kanske till sig fler underbara och fina människor.

 

Kunde tro det var thanksgiving day idag med min långa novell haha... 

Denna gång ska jag försöka pyssla ihop dessa saker. Får se om jag lyckas annars får vi sitta i mörker imorgon haha. 

 

En främmande person sa så till mig idag. Jag blev glad inombords för de fina orden. Men sen slår det mig. Om jag nu är en snäll, fin omtänksam person med ett stort hjärta, som skapar förtroende och som verkligen vill bli omtyckt. Varför förstör jag då allting jag rör vid. Jag känner själv att jag hade ett ganska så perfekt liv förut, men jag kanske inte uppskattade de tillräckligt mycket. Nu sitter jag här och stundvis hatar mitt liv för jag inte vet vad jag ska ta mig till. 

 

Jag har försökt ställa mig frågan vad behöver jag för att må bra, men jag vet faktiskt inte vad det skulle vara. Jag antar att jag på något sätt måste försöka hitta inre frid. Djupa andetag.

 

 

 

 

Det känns tragiskt när man kommer hem en fredag 21:30 och det första man tänker är att man ska krypa ner i sängen. DET ÄR FÖR FAN FREDAG!! 

 

Huvudvärken smyger på. Men jag myser ner mig i soffan, dricker trocadero och ser på film.. 

 

Fixade upp en hylla ovanför sängen idag. Nu när jag kom hem från jobbet så hittade jag mina budget spottar fråb Ikea o satt fast dom under.  Nu kan jag läsa i sängen också. Mysigt..

 

Bör nog inte köpa ny tv till vardagsrummet för då flyttas ju den  nuvarande in i sovrummet och då lär jag ju aldrig lämna sängen hahah. 

 

Sov väldigt dåligt inatt, vaknade typ en gång i timmen och så började jag jobba kvart i åtta imorse. Lagom trött kan man ju säga. Några timmar sen tog jag bussen hem igen. Tvättat, ätit mat och kollat på TV, somnade även en stund så nu tänkte jag vakna och fixa lite mer i lägenheten innan jag ska tillbaka till jobb.

Stängning idag, öppning och stängning imorgon. Uh lång vecka. Ska ställa mig o tvätta mitt berg av smutstvätt imorgon under lång lunchen. Och snart är det helg! 

 

Vet inte om jag klantade mig eller om hjärnan inte hängde med. På något sätt hamnade iaf min hand på en illröd spisplatta. Tack o lov har jag alovera sedan min Thailandresa så smörjer på nytt hela tiden.. Ont som fan gör det iaf.

 

Lämnade mamma och syster på tågstationen innan jobb. Vart lite jobbigt o säga hejdå, men vi ses förhoppningsvis till jul så  det är inte så lång tid till dess. 

 

Arbetsdagen gick väl inte jätte snabbt men inplanerat ett simpass till torsdag, lika bra att få röra lite på sig. Och nästa vecka blir det en tjejkväll med kollegorna. 

 

Kommer kännas små konstigt att sova själv ikväll. Och lägenheten är kall när ingen annan är här inne o andas hehe. Tända ljus o stängt in mig i sovrummet. Bäddar snart ner mig under täcket också. Godkväll alla! 

Jag lyckats läsa ut tredje boken i sandhamn serien och ska nu börja på fjärde. Kommer in i perioder då jag kan läsa i flera timmar, så det är ju ganska bra att ha fyndlagret så nära. Nu har jag dock böcker så jag klarar mig hela hösten hehe. 

 

Sista heldagen med mamma o syster idag. Har bara myst på hemma idag.  Precis ätit god mat som jag tillagat och nu väntar film. 

 

Imorgon ska jag med o säga hejdå på stationen innan jag börjar jobba. Kommer bli så tomt utan dem. Har varit väldigt skönt med besök. Dock lite tråkigt att jag kommer få börja diska igen när mamma åkt, hon har ju gjort det hela tiden sen hon kom hit hehe.. 

 

Får hoppas syster kommer upp o bor hos mig igen någon gång i framtiden (:

 

Idag efter vi ätit "frukost" så gjorde vi oss klara för att ta bussen till Birsta. Så där spenderade vi dagen. Blev inte köpt något i shoppinghuset, men inne på Ikea köpte jag lite saker. Nice. 

 

Kom hem och jag fixade vid maten idag. Blev tacos och nu myser vi med film resten av kvällen. Har varit väldigt trevligt med besök, kommer kännas tomt igen på måndagskväll när jag kommer hem efter jobb. 

Idag gick vi på stan och fikade. Hann inom H&M och fick köpt en mysig halsduk (ja vintern kommer snart, lika bra att bara beredd hehe). Hämtade mina linser på synoptik, sen började jag jobba. 

 

Tog sen bussen hem efter jobb och möttes av en tom lägenhet. Mamma o syster hade redan hunnit gå iväg för att hämta mat. Kom hem och vi har ätit pizza och myst på med film. 

 

Idag har vi inte gjort speciellt  mycket, var iväg och köpte böcker igår så roat oss med att läsa idag. Om en timme ska jag till jobbet sen är det bara ett arbetspass imorgon också sen är det helg och då får vi hela dagarna tillsammans. 

 

Var jag inte mörkrädd förut så blir man ju. Denna värld som vi bor i blir bara mer och mer våldsam och det är hemskt att man ska behöva krama en kulspetspenna hela vägen hem för man blir osäker på om någon kommer hoppa på en när man går hem. Har faktiskt inte känt av sånt här någon gång förut när jag gått hem o då har jag ändå gått hem mitt i natten i somras. Nu har det dock hänt hemskheter bara några hundra meter från min lägenhet o det gör väl kanske att man nojar lite mer då..

 

Nu är jag iallafall hemma och jag möttes av mamma o syster som stod i köket och hade påbörjat varma mackor. Så snart blir det bara massa mys och kränge. Bra avslut på denna dag..

 

Imorgon börjar jag redan klockan tre så får se vad vi hinner med innan dess. Iallafall mysigt att ha dem här på besök. 

Gick till tågstationen o hämtade mamma o syster vid lunch idag. Tog bussen hem o så lagade jag lite mat.  Vi såg film och sen tog jag mig till jobbet. 

 

Fick en så otroligt bra känsla i magen när jag kom in till jobbet o fick en kram. Får mig att inse att jag har många fina människor runt mig och att jag inte bara är på  besök här uppe. Jag har ju bott här i två år, detta är mitt hem! 

 

Kom sen hem till en icke tom lägenhet. Dock efter deras långa resa så möttes jag av två sovande personer. Helt okej. Själv äter jag lite mat o ser på film. 

Bara ikväll också, sen får jag äntligen lite liv i min lägenhet. Enda som kan va lite tråkigt är att jag var redo för besök redan idag, men mamma hade gett mig fel dag och de fick jag veta igårkväll hehe. Men den som väntar på något gott!

 

Man känner att hösten är här, det är mörkt och kyligt när man går hem om kvällarna. Okej så jäkla många kvällar har jag ju inte gått, jag har latmasken och tar bussen till o från jobbet typ hela tiden haha. Men ikväll orkade jag inte vänta på bussen så jag gick istället. Var ganska så skönt ändå. Gå där med alla sina tankar i huvudet. Blunda och ta ett djupt andetag, kanske hjälper.

 

 

Jag har antagligen gjort det enda jag kan göra för att jag inte ska fortsätta vara den som inte kan stå emot. Jag är inte den som är den och tänker inte fortsätta tränga mig på där jag inte är önskad. Vill man ha mig i sitt liv får man själv göra en ansträngning, annars får det väl vara. Det kändes inte som en sten lyfte från axlarna direkt, snarare som någon tog ett hårt tag om mitt hjärta och tryckte. 

 

Det är svårt att ta till sig vad folk säger eller vad man läser. Det hade varit lättare att acceptera under andra omständigheter. Och min vilja till något har aldrig känts så stor som nu, så det är därför allting är så jäkla svårt att hantera. Min hjärna kanske vet vad som är bäst egentligen, men när man verkligen inte vill det så är det svårt att följa med.

 

Men ikväll är förhoppningsvis den sista kvällen på ett tag som min hjärna kommer gå på högvarv och få det att droppa över. På tisdag kommer mamma och syster och bor hos mig i en vecka, och jag tror inte de kunde komma på en bättre tidpunkt. Känns som jag aldrig kommer va för gammal för mammas famn.

 

Arbetsveckan har passerat och jag är nu nerbäddad i soffan. Tända ljus, godis, filtar och kuddar. Blir en mysig kväll med serier. 

 

Imorgon ska jag väl storstäda lägenheten inför veckans besök och på söndag ska jag träffa världens bästa Emma. 

 

Den senaste tiden så har jag insett att jag absolut inte är byggd för ensamhet. Något som har fått mig att tänka tillbaka lite till när jag var yngre och gick i typ högstadiet. Hur jag undrade hur den här killen kunde skaffa ny tjej så fort efter varje förhållande tagit slut. Nu förstår jag det, att vissa människor kan inte vara ensamma. Vissa människor måste dela med sig. Jag har blivit en sådan människa. Eller så kanske jag alltid varit det, men eftersom jag haft en stor familj så nära inpå tjugofyrasju så har jag kanske inte märkt av det förrän nu.

 

Jag vet väl om att min typ av kamp inte är en stor kamp om man jämför med andra. Men vet ni vad, vi ska inte hålla på och jämföra oss med alla andra hela tiden. Men iallafall. Varje dag kämpar jag mig igenom dagen. Det går hur bra som helst när jag är på jobbet, omringad av folk jag tycker om. Sen tar man stegen hem och så inser man hur tomt allting är. I somras (ja för det känns som det är höst nu) så kändes det okej. Jag var på rätt väg. Jag hittade tillbaka till mig själv. Sen kom jag tillbaka från min resa i Skåne som var så full med saker hela tiden att jag insåg hur jäkla tomt allting är. Och hur mycket jag vill ha någon att dela mina kvällar med. 

 

Jag undrar hur folk gör för att gå vidare, för jag tror inte att jag gör ett speciellt bra jobb. Jag har ingen aning vad jag håller på med och desto mer jag tänker att jag ska, desto svårare blir det. Det känns lite som att jag tagit tag i ett rep och svingat mig ut för att hoppa och halvvägs ut inser jag att det är för högt och följer med repet tillbaka igen. Jag vågar inte släppa, för jag är rädd.

 

 

Det börjar bli kallt om morgnarna nu. Ruggigt nästan. Drog på mig kofta, vindjacka och sjal när jag gick till bussen imorse. Snart packar jag upp vinterkläderna haha. 

 

En arbetsdag kvar sen väntar sovmorgon! Och efter helgen väntar ju besök, ska bli så kul (:

 

 

Jag fattar inte hur jag alltid kan vara trött. Helt seriöst tror jag att jag skulle kunna vara världens tröttaste människa ibland. Visst vaknade pigg klockan åtta imorse, men klockan fyra ville jag sova. Det fick jag inte, jag jobbade ju då. Nu är jag iaf hemma o ska sitta i soffan ett tag,  sen är det dags att sova. Börjar jobba kvart i åtta imorgonbitti. Yeay älskar tidiga morgnar, not. Hihi. 

 

Ser framemot nästa vecka iaf för då kommer ju mamma o syster hit. Dessutom har jag fått lite kortare arbetsdagar så jag hinner umgås med dem också. Wohoo! 

Då är det bestämt,  jag får besök av mamma och syster nästa vecka. Så underbart med lite sällskap och av familjen dessutom. Får se vad som planeras in, jobbar ju en del,  men jag ser framemot besöket otroligt mycket (: