Jag måste erkänna att jag nog ångrar lite att jag inte bad om någon semester denna sommaren, men hur skulle jag i April månad kunna veta att detta skulle bli den bästa och varmaste sommaren på flera år? Jag hade gärna spenderat några dagar på stranden. Och jag är lite ledsen över att jag inte har eftermiddas sol på min lilla gräsplätt utanför lägenheten, dock var de ju ändå väldigt härligt att sitta där ute ikväll när jag kom hem från jobbet. Blev en stund där ute med näsan i en bok.

 

Det enda jag egentligen hade planerat denna sommaren hände i helgen. Då var jag på 90tals festivalen här i Helsingborg tillsammans med tre vänner. Vi hade riktigt härligt väder (idag märkte jag av världens fulaste solbränna på mina fötter så helgen spenderas gärna i solen för att få bort den haha), jag fick prova alkoglass för första gången och dom var väl helt okej, pinacoladan var godast. Vi fick se på bra och mindre bra upptränaden och åt lite mat. Det blev en bra dag i härligt sällskap.

 

Denna arbetsvecka är snart avklarad och på fredag har jag bjudit in mig själv till mamma och pappa för att spendera lite tid med dem. Känns som det var länge sedan jag hälsade på. Så tänker jag tillbaka på tiden då jag bodde i norrland och inte träffade dem mer än max 3-4 gånger om året. Nu är de lång tid om de går mer än en vecka mellan gångerna. Återigen, så sjukt glad över att ha min familj så nära som jag har nu. 

 

Det är ändå lite läskigt att det snart är Augusti redan, var har 2018 tagit vägen? 

Fast det har ju ändå hänt en del saker i mitt liv.

Jag valde att lämna Sundsvall efter nästan fem år - Flytta tillbaka hem till Skåne.

Jag sa upp mig från Com Hem efter mer än fyra år som anställd - Började istället på Trademax.

2 veckors semester i Thailand.

Jag blev moster till första syskonbarnet i familjen Svensson.

Jag blev gudmor åt min bästaväns dotter.

Jag har haft fina kvällar och dagar med vänner och familj.

 

Så jag ska absolut inte klaga, 2018 har varit ett bra år så långt.

Jag väntar med spänning för att se vad som kommas skall. Lite kärlek kanske?

Det står lite tomt här igen. Dagarna flyter in i varandra. Det blir mest bara jobb, och det är absolut inget fel i det eftersom jag trivs så bra på min arbetsplats. Samtidigt vill jag ha ut mer, sånt som man kommer att minnas när man tänker tillbaka till den här tiden. Frågan är bara vad det skulle vara.

 

Arbetsdagarna springer förbi så fort nu eftersom det är ganska mycket som händer. Det är riktigt roligt att få vara med i denna processen som sker. Jag tror att jag får en stor möjlighet att utvecklas och jag tror att jag kommer kunna bidra med min kunskap som jag samlat på mig genom åren. Är fortfarande så otroligt tacksam mot Micke som var min teamledare på Com Hem, han ledde in mig på en karriär jag inte ens visste jag ville ha och nu fortsätter jag att utmana mig själv för att bli bättre. Jag har hittat de där jag vill göra när jag blir "stor". 

 

Tänker jag tillbaka till vem jag var innan jag åkte utomlands och blev reseledare så skulle jag faktiskt aldrig kunna se mig själv i denna rollen. Jag har alltid varit så typisk svensk när det kommer till att inte trampa andra på tårna, att inte vilja gå in i konflikter och att alltid göra som alla andra vill och aldrig riktigt tänka vad jag själv vill göra. Att jag då utvecklats till en person som nu nästan dagligen får ställa mig i situationer jag aldrig skulle varit bekväm i förut, de gör att jag vet att jag växer som individ. För enda sättet att utvecklas är att sätta sig utanför sin bekvämlighets zon. Jag är fortfarande i ett lärande stadie och jag har mycket kvar innan jag är helt säker i min roll. Men jag tycker att det är så sjukt roligt. Och om jag ska vara helt ärlig så är jag också otroligt stolt över mig själv. 

 

Så dagarna flyter på. Livet rullar på. Trots att jag fortfarande är väldigt glad över beslutet att flytta hem igen för allt vad det innebär i mitt liv nu, så känner jag ändå att det saknas någonting. Jag tror faktiskt att jag saknar kärleken, att få dela min vardag med någon annan. Att ha någon när man kommer hem från jobbet att prata och skratta med. Att ha någon som får en att känna sig trygg. Att ha någon som håller om en innan man somnar. Det är ganska underbart. Så även om jag kanske är ganska bra på att vara singel och vara själv, så är det inte de jag vill. Jag vill ha mer av de goda livet. Så frågan är väl hur man hittar kärleken vid trettio?