Fredagen 13 Juli.

Det står lite tomt här igen. Dagarna flyter in i varandra. Det blir mest bara jobb, och det är absolut inget fel i det eftersom jag trivs så bra på min arbetsplats. Samtidigt vill jag ha ut mer, sånt som man kommer att minnas när man tänker tillbaka till den här tiden. Frågan är bara vad det skulle vara.
 
Arbetsdagarna springer förbi så fort nu eftersom det är ganska mycket som händer. Det är riktigt roligt att få vara med i denna processen som sker. Jag tror att jag får en stor möjlighet att utvecklas och jag tror att jag kommer kunna bidra med min kunskap som jag samlat på mig genom åren. Är fortfarande så otroligt tacksam mot Micke som var min teamledare på Com Hem, han ledde in mig på en karriär jag inte ens visste jag ville ha och nu fortsätter jag att utmana mig själv för att bli bättre. Jag har hittat de där jag vill göra när jag blir "stor". 
 
Tänker jag tillbaka till vem jag var innan jag åkte utomlands och blev reseledare så skulle jag faktiskt aldrig kunna se mig själv i denna rollen. Jag har alltid varit så typisk svensk när det kommer till att inte trampa andra på tårna, att inte vilja gå in i konflikter och att alltid göra som alla andra vill och aldrig riktigt tänka vad jag själv vill göra. Att jag då utvecklats till en person som nu nästan dagligen får ställa mig i situationer jag aldrig skulle varit bekväm i förut, de gör att jag vet att jag växer som individ. För enda sättet att utvecklas är att sätta sig utanför sin bekvämlighets zon. Jag är fortfarande i ett lärande stadie och jag har mycket kvar innan jag är helt säker i min roll. Men jag tycker att det är så sjukt roligt. Och om jag ska vara helt ärlig så är jag också otroligt stolt över mig själv. 
 
Så dagarna flyter på. Livet rullar på. Trots att jag fortfarande är väldigt glad över beslutet att flytta hem igen för allt vad det innebär i mitt liv nu, så känner jag ändå att det saknas någonting. Jag tror faktiskt att jag saknar kärleken, att få dela min vardag med någon annan. Att ha någon när man kommer hem från jobbet att prata och skratta med. Att ha någon som får en att känna sig trygg. Att ha någon som håller om en innan man somnar. Det är ganska underbart. Så även om jag kanske är ganska bra på att vara singel och vara själv, så är det inte de jag vill. Jag vill ha mer av de goda livet. Så frågan är väl hur man hittar kärleken vid trettio? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Här får ni följa min vardag.
En vilsen skåning i norrland
och allting började med att
jag 2012 backpackade i Thailand,
blev reseledare och spenderade
sommaren på underbara Skiathos
och vintern i Egypten
Sen dess har jag försökt charma
norrlänningarna med både
min dialekt och dåliga humor.

Familjen är lite långt bort, så jag
skulle också vilja gräva bort
Skåne,fast av anledning att
sen fiska upp det hit till norr.

Jag förgyllar mitt liv med
tv-serier, spännande böcker,
resor till Skåne, nätshopping,
underbara människor och lite fest.

Börjat se glaset som halvfullt,
och livet blev genast ljusare.

RSS 2.0