Någon nämnde här om dagen att jag nog inte räknades in som vuxen, eller så gjorde jag. Jag minns inte så bra.
Men iallafall så sa jag att jag inte kände mig vuxen, jag har följt mitt liv i 21år och jag tycker inte jag förändras. Pappa tittade konstigt på mig och sa jaha? . Typ som att jag var helt dum i huvudet.

Sen idag kom en släng om att jag visst förändrats, en jävla massa bara sen dom åren som jag gick på centralskolan till exempel. Hade någon när jag gick där sagt vad jag vet nu så hade jag skrattat och sagt aldrig livet.
Nu har jag suttit där två kvällar och jag tycker det går hur bra som helst, konstigt bara att jag ens fått chansen att vara där för hur jag betedde mig när jag gick på CT, värsta jävel ungen. En sån unge som jag i dagsläget hade fått ruskit sinne på. Det är väl ändå tur att man växer upp någon gång och faktiskt kan vara mogen om situationen kräver det.

Men åter igen när räknas man som vuxen?
- Jag tycker inte man är vuxen som 18åring även om man är myndig och alla typ säger man får göra va man vill när man är 18, men så är inte fallet. Bor man hos sina föräldrar så ska man också respektera vad dom säger och tycker.
Visst behöver man inte veta vem man själv är för att räknas in som vuxen men man måste ändå förstå en del saker. Kanske man känner de inom sig när man är. I dont know.
va tycker ni?