Det är inte konstigt om man är på sin vakt eller knappt vågar ta ett steg ut för folk är så himla dömmande och har så mycket fördommar, snackar så mycket skit att i slutändan vet man inte vad som är sant och vad som är lögn. Det finns nog egentligen inte en endaste person i min ålder som det inte går snack om.

Det är vad Perstorp lever på, att gotta sig i andras olycka, i att snacka om andras misstag och bara helt enkelt få andra personer att må så dåligt som dom bara kan.  Jag kan av personlig erfarenhet säga att talesättet 'de du inte vet om dig själv vet andra' stämmer väldigt bra i Pp men gråt inte över spilld mjölk.

Jag undrar egentligen vem som får kasta första stenen, för det är inte en ända som är felfri så varför dessa dömmanden hela tiden? Jag är så trött på de, precis som så många andra. Alla säger hur mycket dom ogillar hålan, hur mycket dom vill komma därifrån.

I am sick of it. Jag drog mig undan och finns inte längre kvar där, jag orkade helt enkelt inte med de längre. Samma sak alltid, en jävla massa ångest över hur man stod och stampa på samma ställe hela tiden. Visst inte kommit såå mycket längre nu men jag kan säga att jag mår ganska så mycket bättre nu. Faktiskt!

Visst att jag saknar gamla tiden, men glider man ifrån så finns det inte mycket att göra. Jag vet också att jag inte heller är fel fri men jag dömmer inte folk för att dom är högljudda och lever på sin glädje, jag skiter i vem som skaffar barn men visst kan jag tycka man ska vänta men det är inte personligt d är för jag tycker man ska leva livet först, visst tycker jag väl också om skvaller jag är bara människa men låt folk göra som dom vill med sina liv. Lär man sig inte av sina misstag så gör man väl de nästa gång eller när man är mogen till de.

Ser status uppdateringar hela tiden, att vi fortfarande i 20års åldern håller på på detta sättet. Ska vi fortsätta när vi är 40+ också? Vad är det som gör att man så gärna vill smutskasta andra? Vad är de för roligt att se andra folk falla? För man inte ska känna sig totalt misslyckad själv?

Jag har en rad med misstag i mitt bagage, de finns inget att göra åt de. Men jag tror inte heller mina misstag skadat någon annan än mig själv och mitt rykte, men jag står stadigt på mina ben. Jag ser hellre mig själv falla än någon i min närhet för jag vet att på ett eller annat sätt så reser jag mig igen.

Den dagen jag bestämmer mig för att göra en radikal förändring i mitt liv. Ett val som verkligen skulle göra en förändring så vill jag inte att ni lägger energi på att kommentera de. Detta är mitt liv och jag gör vad jag vill, lägg din energi på ditt eget liv istället.

Jag är inte bättre än dig, du är inte bättre än mig and that's final. End of story.