Jag satt och läste i min dagbok jag hade med mig till Bulgarien inatt för jag inte hade något att göra. Alltså fy vad jag har mått dåligt i mina dagar, vad jag har stått ut med. Folk kan väl säga att dom haft de tufft, men dom ska inte komma o säga att mitt liv varit serverat på silverfat.

Jag är tjejen som åkte till ett främmande land med en halvt främmande kille, han lämnade mig i sticket efter en månad men då hade jag hunnit binda ihop mig med andra på jobbet. Jag hade matproblem, det blev festande varje dag från 20dec-1/2mars, jag testade droger, och en massa annat dumt.

Jag började jobba på ett annat ställe på dagtid så mycket sömn blev det inte. Jobb varje dag med start tolv till tre, hem o sova lite sen jobb halv åtta till fyra fem på morgonen sen hem o sova så gick de runt.

Jag hamnade i bråk med min chef så att jag fick sparken bokstavligt talat. Jag sov inte själv den natten de tillät inte min extra mamma, våga mig inte till jobbet dagen efter vilket ledde till sparken från jobbet.

Blev hotad att jag var tvungen att betala tillbaka en massa pengar för att få stanna kvar i landet, pengar jag inte ens hade. Natten sov jag själv i mitt rum med dörren låst och en stolt som stod under dörrhantaget så ingen skulle kunna ta sig in. Jag var livrädd att jag faktiskt skulle dö, det låter kanske väldigt barnsligt i era öron men de var så. Min chef, bulldogen som ägde stället han är maffia (såklart, allt i bg styrs av maffia) klart jag var rädd över vad som kunde ske.

Jag fick så mycket stöd och kärlek från dom jag jobba hos, deras vän Matt hade en högre uppsatt maffia på sin sida som stod på min sida vilket faktiskt fick mig att känna mig trygg igen. Livet såg ljust ut och saker och ting hade ordnat upp sig för min förra chef ville inte träffa mig och prata med mig över hur vi skulle göra, ist skicka han James (inkastaren till nattklubben) och sa att jag fick stanna sålänge jag höll mig borta från tre uteställen. Klart, jag jobba så mycket att jag ändå inte hade tid att dra ut och festa..

Festandet tog övertaget och efter överraskningsfesten åt mig när jag fyllde 20 år så blev jag bakis i fyra dagar. Alltså ingen dricka på fyra dagar, jag kände jag klara mig utan. När säsongen började gå mot sitt slut kände jag i hela kroppen hur jag slitit dag ut och dag in.

Jag hade inga pauser, jag hade ont överrallt, fick känningar i hjärtat, andnöd, min mage gav mig problem, svullna upp, mina muskler värkte, mitt huvud var tungt, tårarna var på kanten till att synas och jag kände en sån fruktansvärd hemlängtan. Jag höll på att gå in i väggen och hade inte mycket ork kvar.

Men jag är inte den som är den, så varje dag var det på med leendet och göra det bästa av situationen. Tänk allt slit jag gjort, aldrig jobbat så hårt för ingenting förut. För pengarna är ju verkligen inte stora i BG. Jag tjänade väl tvåtusen kronor i månaden plus dricks. I nattklubben kunde man gå hem med två-fyrahundra kronor i dricks om dagen för de är dricken man lever på men ändå, de är inga pengar om man ska jämföra med hur man sliter.

Jag visste innan jag åkte ner att man inte tjäna mycket, jag behövde erfarenheten. Men vad har den hjälpt mig idagsläget? Ger mig inga jobb och jag är inte en starkare person nu än förut.

Hur hemsk resan än var så kan jag lova att fick jag chansen, hade jag hoppat på flyget och åkt ner igen. Jag blir hellre hotad till livet i ett främmande land än går dag ut och dag in som en besvikelse i mina föräldrars ögon.