Tiden har gått väldigt snabbt sen du försvann och helt plötsligt står vi och stampar på 10år. Snart halva mitt liv du varit borta, minnena suddas ut mer och mer. Inte så konstigt egentligen, jag var bara 12 år och hade inte hunnit få så mycket tid med dig. Jag var för liten för att förstå. Även om jag fortfarande minns just den dagen, men jag har delat med mig av den förut och tänker inte göra om det igen.

Saknaden är självklart stor det är något som hör till antar jag. Så idag går tankarna ut lite extra till dig. Jag hoppas att du har det bra var du än är, för när jag var liten var jag helt säker på att du var i himlen och tittade ner över mig som en vakande ängel.

Du har alltid en plats i mitt hjärta mormor <3