Jag har sagt en gång förut när jag slutade upp med en dumhet, det kommer aldrig finnas en annan människa som kommer att få mig att skada mig själv igen, jag lever för min egen skull annars är det ju lite meningslöst. Menar jag kan inte ge upp allting bara för att någon lämnar mig och jag känner mig helt jävla sorgsen, jag klarar mig bra själv.

Stundvis så känns det till och med som att jag inte bryr mig, är det så lätt att sopa under mattan så var de kanske inget att hänga i julgranen. Jag försökte, men vill man inte ge de en chans så va de antagligen ingenting. Känner mig så himla lurad.