Jag vet var det grundar sig ifrån också men det är ruskit jobbigt ändå. För jag har aldrig varit en person som behövt tänka på någon annan än mig själv innan så har man haft ett öga för något har man ändå inte varit tillräckligt intresserad för att bry sig ett skvatt om den skulle kolla in någon annan.

Anledningen till min svartsjuka ligger i min dåliga självkänsla och rädslan för att aldrig räcka till och vara bra som jag är. Vi har varit tillsammans i snart ett halv år och nu börjar saker & ting bli jobbigt. Jag ska böla & bråka hela tiden för jag är rädd. Jag vill göra slut för att jag inte vill bli dumpad och min anledning skulle vara att jag gillade han alldeles för mycket. Någon som kan slå vett i skallen på mig tack?

Ett slag i magen när man ser saker som kanske egentligen inte är något men i min värld förvärras och förstoras upp. Kommer det alltid att vara såhär eller jag kommer lära mig att lägga band på mig själv? Och sen varför tog det såhär långt tid för de att komma?

Någon som har tips över hur man kan förändra detta för jag gillar inte alls känslan i magen och vill bara få det att sluta . Hade varit tacksam för jag känner mig mest lost in space för kärlek har aldrig varit my cup of tea förut.

min babyboy.