Jag är inte världens bästa på ord ibland. Kanske aldrig. Men jag vill bara väl. Jag vill att alla ska ha det bra. Mår hellre själv dåligt för jag vet att förr eller senare så vänder det. 

 

Men jag börjar inse att jag har ingen som helst koll på någonting. Jag har aldrig känt mig så lost förut. Jag känner inte att jag hör hemma någonstans. Det är bara på jobbet som jag känner att jag har båda fötterna på marken.

 

Varför måste allting ta sån tid jämt.