Det känns riktigt bra att vara tillbaka i vardagen igen. 2 veckors semester nere med familjen, det behövdes kanske för att jag skulle känna en ny gnista och helt plötsligt få idéer och planer jag inte haft förut. Jag utvecklas fortfarande såklart och jag älskar att känna av det själv också.

 

2018 kommer vara året då jag kommer orsaka min egen "krossad-hjärta-symptom", men samtidigt som det kommer vara otroligt jobbigt tror jag att det kommer heala mig också. Jag ser framemot det med spänning samtidigt som jag vet att jag kommer böla. För att inte sätta käppar i hjulet förblir detta min hemlighet tills vidare.

 

Det kanske är all denna nya energi och vilja till förändring, utveckling och hjälp som gör mig sömnlös på nätterna. Det är tusen nya tankar som springer runt i huvudet så fort jag lägger huvudet mot kudden. Hur kan jag göra ett bättre tomorrow, hur kan jag hjälpa denna individ att utvecklas, hur skulle jag gjort i denna händelse istället, hur kan jag få ut det mesta av allt. Mycket jobb snurrar runt i huvudet just nu. Jag vill bevisa att jag kan ge mer. Jag vill bevisa att jag utvecklas och att tar till mig och lär vidare. Jag känner att jag kan ge så mycket just nu. Jag vet inte vad som hände vid årsskiftet, men drivet känns ända ut i fingerspetsarna just nu. Det är roligt. Samtidigt som det tar en hel del av min sömn. 

 

Inatt kanske jag får sova någorlunda bra, men då är det för att jag är ledig imorgon. Då kanske det blir en lunchdate med en saknad vän. Förutom det ska jag försöka hinna tvätta, ta emot ett samtal och hämta busskortet som ska hjälpa till att ta mig till Härnta på torsdag. Mer utbildning och möjlighet att växa som person.