Skriv en alfabetsdikt där varje rad börjar på en ny bokstav i alfabetet.

Andningen kollas först och främst,
Blödningarna plåstras om.
Cyklat ner från rutshbanan på skolan hade han gjort.
Det han inte hade räknat med var väl hur det skulle sluta.
Efter rutshbanansslut var det lös sand som han kasa genom.
Flera vingelsträck kunde man se, han hade nästan återfått balansen,
Gick inte så bra, en stor sten kom ivägen och han slog en vålt.
Han landade och slog ut en tand, skrapade knäet men var ändå okej.
Ivrig som han var hade han inte haft hjälm på hvuvudet.
Johan, som han hette lovade att i fortsättningen ha hjälm på.
Kramade om sin mamma som var helt hysterisk.
La armen om henne och sa att det var ingen fara
Mamma jag älskar dig..

Skriv om att vänta.

Jag sitter ute i korridoren.
Den långa visaren har hoppat ett hack sen jag tittade sist.
Pappa är sen, han brukar aldrig vara sen. En massa tankar for genom huvudet.
Jag hör steg i trappan, men det är inte han. Det är min lärare Jane.
- Din pappa ringde nästan precis, sa hon. Han är lite sen pga trafiken.
Tack och lov ingenting har hänt, han är bara sen som man kan bli ibland.

Skriv Twitter-kort - en hel story på max 140 tecken!

Tiden går sakta snart ska de ske
Fjärilarna i magen far runt, är en aning nervös
Ska snart köra iväg för att sen få veta om kortet är mitt.

(längtan efter körkortet spelar roll i dagens utmaning)

Skriv en text på temat " En gång och aldrig mer"

Kvällen före brukar alltid vara så himla rolig och drickan flödar hela kvällen.
Visst kanske man har ångest om några få saker men man lever ändå livet.
Dagen efter mår man precis som man förtjänar.
Huvudet bankar, illamåendet är påväg upp och sleden som en sill.
Man säger detta är fan sista gången, jag ska aldrig mer dricka.

Sen börjas det igen.. Vissa 'aldrig mer' betyder inte aldrig mer..

Skriv om hunger.

Magen kurrar, jag har väntat hela dagen.
Det vattnas i munnen när jag känner alla dofter i köket.
Maten är påväg in från grillen, potatissallad och sallad står redan på bordet.
Vi har bjudit in grannarna på en liten grillkväll.
Jag hugger direkt in på dom grillade majskolvarna,
tar en grilladköttbit och öser upp potatissallad och sallad.
Första tuggan, känner hur maten glider ner i halsen och magen fylls på sakta men säkert.
Det är en härlig känsla i magen, att mätta den..
Ingen människa borde få stå ut att gå hungrig, alla borde få bli mätta varje dag!

Öva dig i att observera små detaljer. Gå till ett ställe där det finns gott om folk och notera vilka gester de använder. Skriv sedan en kort berättelse där några av dess gester ingår.

Solen skiner skarpt och inga moln syns så långt ögat kan nå. En hund haltar runder vid vägen, ser inte bilen som kommer så en flicka med pyjamasbyxor springer och säger till hunden att springa in på gården. Sen återgår hon till bilen där en annan tjej står, hon har mörka byxor på sig, klackskor och en jeansjacka, det är perfekt väder för jeansjacka idag.

Dom öppnar motorhuven och fyller på vatten, en granne visslar och tjejen med pyjamasbyxor vinkar glatt och fortsätter sedan med sitt arbete. Stänger motorhuven och vinkar hejdå till tjejen med jeansjacka som kör iväg med bilen.

Pyjamasbyxan springer fram till hunden och kelar lite sen går dom in och gatan blir tom igen. Det ända man njuter av nu är solen som skiner och att molnen är flera mil borta. Idag är en härlig dag att spendera utomhus, var är allt folk?

(finns inte så mycket att observera här ute i ingenmansland, men det funkar väl)

En bild att skriva till:


Bilden ovanför beskriver i bild om hur ens humör kan skifta från dag till dag.
Men också hur den kan skifta från timme till timme.

Något som alltid kan få mig på bättre humör och göra mig glad är musik,
den får mig att slappna av igen och tänka på något annat.

Som person är jag väldig glad av mig,
men när jag är trött efter att ha jobbat,
hungrig på mat, ja då är jag ganska lätt irreterad.
men så fort faktorn blivit bra som tex: ätit, ja då är jag glad igen (;

(dagens skrivpuff blev inte så bra men den va heller inte så lätt att skriva till tyckte jag)

Fortsätt:
- Hur många gånger ska jag behöva säga det för att du ska förstå, jag vill bli lämnad ifred. Jag klarar inte av detta just nu, det är så mycket press, stress ja jag får aldrig tid för mig själv så för en gångs skull bara gå utan några ord.
Johan tog med sig Jasmine ut ur rummet, stängde dörren och lät Alexandra stanna i sovrummet i sin ensamhet. Att skaffa ett barn förstod dom båda två skulle bli tufft men att Alexandra skulle få depressioner och må psykiskt dåligt hade dom aldrig väntat sig.

Det började med att Alexandra hade väldigt svårt att sova om nätterna, men dom tog det inte så allvarligt då Jasmine ofta skrek på nätterna. Det gick över till trötthet och allmänt seg hela dagarna så Alexandra hade svårt att vara den pigga och glada tjejen som hon ofta varit förut. Efter några veckor hade Johan tagit pappa ledigt från jobbet för Alexandra började dra sig undan och sa att hon oroade sig för att skada deras dotter, hon mådde inte bra i närheten av Jasmine.

Men nu hade dom tagit hjälp, Johan hade ringt till barnmorskan och pratat och berättat om situationen, dom hade genast bestämt ett möte för att ha personligkontakt med Alexandra. Redan efter första mötet bestämde dom sig för att gå i stödgrupp, få prata och ta del av andras problem. Det hjälpte lite, Alexandra kände inte längre att hon var världens sämsta mamma och samtalen blev flera. Johan tog ledigt från jobbet extra för att Alexandra skulle få vila ut, dom hade kommit en bra bit på vägen. Men denna kväll förstod Johan att det inte kommit hela vägen fram. Fast två timmar tillsammans på kvällen hade det blivit innan Alexandra hade blivit för trött.

Johan satt i soffan och tittade på bollibompa tillsammans med Jasmine och kände en lättnad skölja över kroppen, ett leende kom fram. Kvällens framsteg var det bästa på länge, vi är påväg till det bättre.
- Mamma älskar dig och vi kommer alltid att finnas här för dig hjärtat, viskade Johan och pussade Jasmine på hjässan..

(dagens utmaning tog jag lite längre tid på, jag hoppas de uppskattades för jag blev själv nöjd)

Skriv om något du önskar att du visste för 10 år sedan.

För tio årsedan var jag elva år, och redan då var killar ett "hett" ämne.
Jag hånglade för första gången när jag gick i fyran och tyckte de va jätte äckligt.
Sen gick tiden och allt va de gäller killar har bara fallit rätt ner i ett stup.
Så självklart hade jag för tio år sedan velat veta hur killars hjärnor fungerar.
Varför allting ska sägas i "koder" och ingen kan säga vad dom egentligen menar.
Allting ska vara en lek som tillslut ingen vet hur man leker.
Det slutar bara med att någon blir sårad och ledsen.

Skriv om en plats du aldrig varit på.

Denna plats finns inte i någons värld.
När du öppnar dörren så stuttsar du på ett golv gjort på tuggumi.
Går du in i badrummet så fylls badkaret med chokladsås, så ren blir du inte.
Tv rummet är delat på mitten med soffa i ena delen och krockbilar i andra,
såklart inrutat i en "tv-skärm" så det verkar som du tittar på tv.
Sovrummet är bara en stor hög med täcken, goos och mys.
Sen när du känner dig kär öppnar du en röd dörr,
där inne klänger du i en sele och flyger på ritade moln,
 så nog kan man flyga på moln alltid (;
Köket behöver ingen handlelista för skåpen fyller på sig med exakt vad man önskar,
så innan man öppnar dörren säger man va man vill ha så bara finns de där.

Med en livlig fantasi kan man få vad man vill, i huvudet iallafall (;

Se dig själv i spegeln en stund. Skriv sedan ett självporträtt.

Jag har precis stigit upp ur sängen och slänger en blick i spegeln.
Håret står åt alla håll och kanter så jag drar borsten genom håret.
Nyvakna ögon är inte dom finaste ögonen, helt trötta och sledna.
Ögonen är gröna nu, men i solljuset skiftar dom till blåa.
Jag är så vacker utan spackel, men nog inte som precis nyvaken.

Skriv om ägg.

Ägg Ägg Ägg Ägg..
På utsidan finns det skal som kan finnas i olika färger,
speciellt på påsken då kan dom vara randiga, prickiga och enfärgade.
Ägg är också mångsidiga då dom kan kokas, stekas, scrablas och va konstgjorda.
Även finns det fake ägg som kallas för påskägg.
Dom är inte gjorda av skal eller har en äggula och vita..
Nej dessa ägg kan vara proppfyllda med godis, pengar, trisslottor eller annat skoj.
Konstigt nog är dessa ägg heller inte från hönan, de är från en hare.
Är det då konstigt att innehållet inte är desamma? (;

Skriv om att hoppa av.

För två årsedan så började jag på körskolan.
Jag gick på gymnasiet och kände att jag ville ha körkort precis som alla andra.
Jag ville inte ha mitt körkort sist av alla mina vänner, jag ville visa att jag också kunde.
Tiden gick, sen var det inte roligt längre.
Jag läste teoriboken om och om men det ville aldrig fastna.
Jag körde men kom aldrig ifrån Klippan.
Jag kände mig en aning värdelös så jag hoppade av...

Nu två år senare har jag energi till att kämpa, nu är det för min skull och ingen annans.
Jag kör på varje dag och allt jag nog behövde var lite press.
Har kämpat på i två veckors tid och jag har redan kommit förbi halkan.
Jag längtar tills kortet är i handen och allt jag kan säga är att detta hade aldrig hänt för två år sedan.
Nej för det är nu allt känns så himla bra, nu behöver jag inte längre fundera på att hoppa av!

Dagens skrivpuff - Du får den lyxigaste dag du kan tänka dig - hur ser den ut?

Vardagslyx är den bästa lyxen och helt ärlig kan jag se detta framför mig.
Jag har fått ett bra betalande och roligt jobb, har körkort och en tillräckligt bra bil.
Flyttat hemifrån och bor i en egen lägenhet, två rum och kök blir bra.
Jag har pengar så att det räcker månaden runt och lite till.
Mat på bordet varje dag, pengar till lite extra nöjen och få bilen att rulla.
Även om det bara är små potatis i vissas ögon så är det lyx i mina.
För det är exakt detta jag väntar på, de jag ser framemot att få i mitt liv.
Detta liv längtar jag efter, lyxen att få stå på sina egna ben och klara av det utan problem.

Det var ju ett bra tag sen, men har inte haft tid och ork men nu tar jag mig i kragen och försöker med nya krafter (;
Idagens skrivpuff skulle man skriva om något förbryllande.

Att barn, små söta varelser, i ett sött oskyddat skal kan vara så kalla, så hårda och så elaka.
Ju mer tiden går ju lägre åldrar börjar allting i. Man retas, puttas och skriker ord efter varandra.
Detta är verkligen inte okej, men vad kan man göra?

Man har fula kläder, man är för kort, man pratar konstigt.
Inte får man härmas men heller inte vara sig själv.
När ska man passa in?

Men sen då, hur moget är det av vuxna att bete sig på de sättet?
Då borde man lärt sig att alla är olika, att alla tycker och känner olika.

Jag säger bara, va dig själv och skit i resten. Du är bra precis som du är.

Idagens skrivpuff ska vi skriva om att fullfölja en plan.

Att verkligen göra vad man planerar är inte alltid lika lätt som att tänka det, det hade Matt lärt sig efter denna kväll.
Matt är 24år och har varit tillsammans med sin flickvän Denise i 4år, av dessa fyra år har dom bott tillsammans i 1½år. Deras förhållande är väl som vilket annat förhållande som helst, det går upp och ner.

Denna kväll skulle dom ut för att fira sina fyra år tillsammans på e fin restaurang, Matt hade planerat i flera veckor på hur kvällen skulle bli, han hade varit iväg i flera smyckesaffärer för att hitta den perfekta ringen att sätta på Denise finger. Efter mycket in och ut i dom olika butikerna så ser han ringen, den perfekta som bara skriker ut Denise namn. Den ska hon ha, tänkte han och köpte den.

Så kom då kvällen. Denise stod i badrummet och fixade med dom sista lockarna i sitt bruna långa hår, Matt stod framför speglen i hallen och rättade till sin slips.
- Älskling är du klar snart? Vi har bordet klockan 8 och den är snart halv, sa Matt och kände en blandning av stress och nervositet, han hade aldrig kännt såhär förut, att det var så rätt. Hon var den perfekta kvinnan för han och han skulle aldrig kunna tänka sig någon annan än henne.
- Ja jag är snart klar svarade Denise, hon satte på sig örhängena sen klev hon ut i hallen och Matt tappade nästan andan när hon kom utgåendes i en lång röd siden klänning med en lagom urringning fram och ännu större urringning i ryggen.
- Wow, du är så vacker.
 Hon rodnade lite, så tog dom varandras händer och lämnade huset.

Påvägen till Restaurangen lyssnade dom på musiken som spelades från radion, samtalade lite om hur dagen varit förutom det så satt dom tysta. Matt var riktigt nervös och kände handsvetten mot ratten. Som tur så märkte Denise ingenting. När dom var framme så svängde han in på en parkering och stängde av motorn. Gick ur bilen och gick över till passagerar dörren, öppnade och tog Denise hand och hjälpte henne ut ur bilen.
- Då var vi här, sa Matt med glädjen i rösten, minns du vår första dejt den var också här.
- Ja jag minns sa hon och log, kom så går vi in.

När dom hade ätit klart maten och desserten kom in tog Matt tag i Denise hand, tittade henne djup i ögonen.
- Denise, det är en sak jag vill fråga dig.
- Ja vad är de, sa hon och tittade på honom.
Han flyttade undan stolen och gjorde precis som han hade sett på film. Han gick ner på ett knä, Denise blev helt till sig och några par runt omkring hade sett och förstod vad som skulle ske och var alla nyfikna. Matt tog fram en liten ask ur sin ficka och tog Denise hand igen.
- Denise Jarl vill du gifta dig med mig?
- Ja, de är klart att jag vill svarade hon med tårar i ögonen, detta var den lyckligaste dagen i hennes liv. Dom kramade om varandra och paren omkring applåderade åt dom. När dom ätit klart desserten satt dom kvar en liten stund och bara pratade, skrattade, och var lyckliga.

Sen hoppade dom in i bilen för att köra hemåt igen, när dom kom i korsningen mot rödljusena var där en bil från höger som inte stannade och körde rätt in i sidan av deras bil. Hela bilen mosades ihopa och det svartnade för ögonen på båda två.

Senare den kvällen vaknade Matt upp i ett vitt rum, han insåg att han låg på sjukhuset, när en sköterska kom in i rummet för att titta till honom så frågade han var Denise var.
- Jag är ledsen att jag måste berätta dom dåliga nyheterna men hon klarade inte operationen, hon har avlidit.

Matts värld var krossad, för bara några timmar sen var han den lyckligaste mannen på jorden och nu pågrund av en rattfyllerist så var hela hans liv i spillror, hans fästmö, blivande fru hade inte överlevt krocken.

Idagens skrivpuff ska man skriva precis som om att man är husdjuret i sitt hushåll.

voff voff voff, fast nej så borde det inte heller skrivas för en hund kan ju inte skriva,
Så here we go in ppl style ;D

'Jag har väldigt bra hörsel, reagerar väldigt snabbt på ordet kissa.
Men något annat jag också reagerar på är när jag hör dörren från ovanvåningen öppnas,
då vet jag att nästan till hundra procent att jag ska få gå ut, för då ska matte ut och röka.
Jag får springa fritt ett litet tag, får ta vara på tiden medans blossen tas.
För såfort hon är klar så måste jag in igen, men ibland busar jag och stannar ute tills hon går in.
Men jag gillar inte att vara ute själv så brukar oftast springa till dörren och då öppnar hon så snällt.

Sen har jag en jobbig matte, hon brukar ofta vilja kela mig hela tiden.
Själv vill man helst bli lämnad ifred, tills det såklart passar mig.
När jag tex; vill ha mat eller gå ut, ja då fjäskar jag lite extra,
lägger in mina söta hundögon och får precis som jag vill.
Men jag gillar att vara ute och busa med henne, fast hon är ganska så svag när det gäller dragkamp.
Ingen match alls, tråkigt.

Men i stora drag så trivs jag väldigt bra i min stora familj, alltid någon som har tid.'

Idagens skrivpuff ska man skriva om att äga, och även denna kommer bli verklighetsbaserad.

När jag var liten och sålde jultidningar så skulle jag in till grannen.
På något sätt kom vi in på samtalet att äga någon.
Han hade en katt som kom och gick när den själv ville för han sa att den skulle få vara fri.
Även ett djur har sina rättigheter tycker jag, även om dom inte kan prata så att vi förstår.

Och det här med förhållande 'han är min, rör du så dör du'.
Det är ju bara så himla löjligt, en människa kan aldrig bli någon annans än sin egen.
I ett förhållande kanske man tillhör varandra på ett plan, men man äger aldrig varandra.
En sak går att äga efter man köpt den i en affär, men en människa är alltid fri.

Blev inte lika bra idag, men får funka ändå (:

I dagens skrivpuff ska man skriva om att ta en risk, så here i go.

Att ta en risk det gör jag inte särskilt ofta själv, så därför betyder just denna skrivpuff väldigt mycket för mig då jag tog en storrisk vintern 2007.

Min berättelse börjar egentligen sommaren 2006 då jag förförsta gången reser utomlands, under min vistelse där så träffar jag en bartender vid namn Dani som jag senare har lite små kontakt med på MSN.

Så en sen höst natt 2007 kommer Dani in på MSN och vi snackar lite om allt möjligt och han frågar ifall jag har lust att följa med till Bulgarien och jobba, de skulle inte var svåra uppgifter, typ mingla runder med gästerna och ha roligt, och eftersom jag hade bartenderutbildning så lovade Dani att han skulle få in mig i baren några gånger, såvisst jag var verkligen på den idéen den natten och var helt uppe i varv.

Sen gick tiden lite, vi pratade från och till började planera vad man skulle packa med sig, vad som kunde vara bra att ha med sig och sånt. Ja jag visste ju inte så allt Dani sa skrev jag ner på ett papper för han var ju van vid detta, detta är ju typ hans liv resa runder som bartender (och han är jävligt bra också).

Sen kom vi till den delen med flyget, han fråga ifall jag ville flyga dit med honom men då skulle de bli från Stockholm så pappa var inte så på på den idéen från början men efter lite om och men så ändrade han sitt beslut och tyckte att det var mycket bättre. Så efter några dagar var biljetterna beställda och jag hade ingen återvändo. 4000kronor för en enkel biljett är inte att kasta i sjön bara sådär för att man i vanliga fall är för feg för att göra något med sitt liv.

Så natten till den 16 december packade jag in mina saker i bilen, syrran och brossan hoppade in i bilen för dom ville följa med och lämna mig, sen var vi påväg till Stockholm, 5 väldigt långa timmars bilfärd jag bor ju i SKÅNE..
Syrran blev sjuk påvägen dit så vi fick stanna till en gång så hon fick kräka, sen sänkte pappa värmen så det blev så kallt att jag behövde en filt på mig hehe..

När vi sen väl hittade fram till flygplatsen var de bara att hitta Dani bland alla människorna, direkt jag såg han kände jag lugnet i magen. (Mitt huvud spelar sina egna spratt och jag trodde nästan först att han skulle ha lurat mig, att han inte ens skulle vara där, vilken lättnad när jag såg hans face.)
Så var det säga hejdå, det blev lite tårar men hade blivit värre om jag inte velat spela lite stark inför Dani såklart.
Väntan var lång och jag var så himla trött, sen var det äntligen dags att hoppa på flyget, mellan landade i Ungern sen på flyget och sen var vi äntligen framme i Bulgarien.

Vi blev hämtade av självaste bossen och en annan kille. Vägen från flygplatsen till självaste Borovets dit vi skulle tog 1½ timme och påvägen dit stanna vi på donken och plockade upp en annan svensk kille som hette Nick.
Sen tog vi sista biten, när vi äntligen åkte genom Borovets blev jag som ett barn på julafton när jag såg alla snötäckta träd som stod längst vägen det var såå himla mysigt och minns det fortfarande som det var igår, den känslan alltså.

Blev middag sen fick vi våra rum, jag och Dani delade på ett litet rum som endast hade plats för våra taniga små sängar och två stolar, sen var de fullt. Det var inte det ända felet på rummet, elementet hade sitt egna liv de fungerade bara när det själv ville så jag höll på att frysa ihjäl dom första nätterna sen stod jag inte ut längre så jag leta i hallen och hittade någon filt liknande matta som jag slängde in i ett påslakan och hade över min filt. Sen frös jag inte en ändaste gång mer.

Först hade jag hemlängtan och ville inte alls vara kvar där, jag gjorde ingenting om dagarna jag låg enbart i min säng och läste eller spelade kort med mig själv. Ja just det sen lyssnade jag på musik och bölade ihjäl mig. Just då kände jag mig som den ensamaste människan på jorden. Ända gången jag lämna rummet var när jag skulle ut och köpa något att äta.

Men sen fyra dagar senare så började vi jobba i nattklubben och jag började i baren, fatta vad jag var nervös jag stod där och visste fan inte vad jag skulle göra. Såg Dani med sin vana ta en , två flaskor och sen leta vidare och la de i en liten skåra där flaskor skulle stå, jag fattade fan ingenting och visste inte vad jag skulle göra kände mig mest i vägen.
Sen blev vi omplacerade och Dani försvann till främre baren och jag fick stanna kvar tillsammans med en söt liten tjej vid namn Ani och en annan tjej som jag först tyckte verkade lite bitchig vid namn Desi men senare när det gått en månad märkte jag vilken trevlig tjej hon var , hon var lite på sitt avstånd för att hon inte förstod engelska så bra. Men de gick ju bra senare.

Efter ett tag lärde man sig och säsongen tog start på riktigt och nattklubben fylldes med folk, och jag hade verkligen jätte roligt varje kväll. Man blev full vissa dagar och fick skäll nästa för att man blivit för full. Men om man sköter jobbet kan d ju kvitta? höhö. I Sverige hade bg-stylen aldrig funkat. Aldrig någonsin.
Sen kom nyår och jag blev utsatt på golvet att plocka glas istället, jag trodde jag kommit till helvetet verkligen skit tråkigt, men kunde dricka desstu mer, ingen som brydde sig så mycket åt de men man fick inte samma närhet till sina medarbetere som i baren. Missa allt de roliga. Så jag ville hem åter igen, och som grädden på mosen så fick jag hemlängtan igen.

Några dagar gick och jag var fortfarande ute och plockade glas, fast sen skulle Ani hem på besök hos sin familj i några dagar så jag tog hennes plats i baren sen när hon kom tillbaka så hade Desi fått sparken så jag tog hennes plats.
Så fortsatte allting bra ett tag.

En kille vid namn James, 30bast och lite sliskig. Han bodde vägg till vägg med mig och Dani tillsammans med Nick och dom två jobbade som inkastare hos oss på nattklubben. En dag bjöd han med mig till en restaurang med redig engelskmat för han märkte väl hur lite jag åt då jag inte kunde äta bg-mat utan att må illa. Så där träffade jag Aimiee och Arie.
Efter den dagen kom jag regelbundet dels för att jag trivdes och dels för att Aimiee blev som en mamma figur hon ville ha koll på mina matvanor så att jag åt ordentligt.

Jag började även jobba för dom under lunchtid för dom hade som stressigast då, blev lite servering och lite bartendring sen hem vid tre och sova två timmar sen dit för mat sen göra sig klar för jobbet på nattklubben som började vid halv åtta. Så gick dagarna runt så ett tag, tills den dagen jag fick sparken från nattklubben.

Jag orkar inte gå in på detalj från den natten dels för att ni aldrig kan sätta er in i vad som hände och dels för att det låter så löjligt, jag hade nog inte kunnat föreställa mig de om jag inte varit med om de själv.
Fick iallafall sparken och blev hotad att jag var tvungen att ge massa pengar till bossen eller lämna borovets och jag kunde inte göra något av de för jag hade inte tillräckligt mycket pengar, men efter någon dag så blev allting bra.
Som sagt går inte in på detalj för det är lite personligt.

Men efter de så började jag jobba heltid på restaurangen istället och jag kände mig verkligen hemma där, det var jag, Aimiee och Arie. Mysigt litet ställe med mycket folk och jag hade verkligen jätte roligt resten av säsongen som kom.
Min födelsedag tog priset, firades i tre dagar och jag fick en snowboardlektion fy fan va roligt.

När sen säsongen tog slut så var det dags att åka hem, jag berättade inte för någon mer än mina föräldrar att jag skulle hem, ville överraska alla istället. Så nu skulle jag även flyga för första gången själv, gick väldigt bra från Bulgarien till Polen sen hittade jag inte rätt längre, och tio minuter innan flyget gick fick jag panik men ingen kunde ge mig någon biljett så jag kunde komma rätt, men tillslut kalla dom till sig en snubbe som då fick guida mig till gaten istället. Så biljett behövdes inte, dock fick dom hålla planet så jag inte missa de, men slutet gott allting gott.

När jag landade i Köpenhamn ville jag bara ha mina väskor så snabbt som möjligt, hjärtat i halsgropen sen såg jag pappa och krama han och började gråta så glad jag var över att vara hemma och trygg hos han.

Men denna resan gjorde så mycket för mig, jag hade så himla roligt och jag blev annorlunda och kände mig vuxen, sen kom man hem igen och blir samma mes-My igen. De är roligt sånt ju, inte alls.
Så en stor anledning till att jag vill fly fältet är för att jag vill känna så igen.

Dessutom är faktiskt en av mina nyårslöften också den att jag ska ta mer risker, att jag ska våga leva. Så vi får väl se vad år 2009 har att erbjuda mig. Tiden visar vägen.
(oj detta blev långt, kanske förlångt men någon kanske orkar läsa. Detta är min skrivpuff iaf.)

Så då föll jag också för trenden att skriva en liten puff, jag har ju så mycket fritid på mina händer så jag tyckte att jag kunde testa på, man blir ju lite sugen när man ser hur bra så många andra skriver så here i go (;

Dagens skrivpuff börjar med 'tiden stod stilla när'.

Tiden stod stilla när våra läppar möttes, det var som om ingenting annat fanns.
Han och jag, jag och han. Vi var ett och just där och då kunde inget röra oss.
Men vi visste båda två att lyckan snart skulle vara slut, vi var inte ämnade för varandra.
Han var den rika men charmiga killen, jag var bara en barnflicka i hans hus.
Hur passionerat allting än var för stunden så var det som att bita i den förbjudna frukten.
Våra möten var hemliga och alltid på säkert avstånd från verkligheten,
för i verkligheten där hade han redan sin fru och sina två döttrar..

- hoppas att detta var okej, iaf för första försöket (: