Deras pappa kom och hämtade dom nu, vilket menas att det aldrig blev någon middag för den skulle jag börja med nu. Sönder beten tröja brännande armar (känns som tusennålar som aldrig vill släppa). Jag orkar inte mer, så mycket för min positiva inställning i en vecka. Bara tänka på dom bra sakerna och skita i allt annat. Går ju bra........

Om typ en timme ska jag iallafall köra härifrån, hämta Sandra osv osv som jag nu sagt sjuttonhundra gånger. Så you get the picture.. Sitter ändå gråtfärdig. Tack för den..