Skriv om att leka.

I mitt huvud ekar fortfarande skratten,
att jag kunde vara så dum.

Tidigare under dagen hade jag fått en lapp,
utav klassens sötaste kille.
Han sa åt mig att vänta att öppna den till senare,
så efter lektionen gick jag in på toaletten.
Väcklade sakta upp lappen med darriga händer.
"Du är underbart söt, jag är kär i dig",
stod det med stora bokstäver.

Mitt hjärta hoppade över ett slag,
och jag kunde känna hur mina kinde blossade upp.
Under resten av dagen dansa jag runder på moln,
att han sett mig, hade han förstått att jag var kär i han?
Dagen bara sprang förbi, som om de gick på snabbspolning framåt.

När sista lektionen slutade och jag stod vid mitt skåp,
så kom ett helt gäng med tjejer och killar gående mot mig.
Tjejerna fnittrade sådär hemlighetsfullt.

"Hur går det med Emil?" sa en tjej och killarna börja skratta.
Känderna blev direkt illröda.
"Ooh, jag tror vi har ett nytt kärlekspar i klassen" och skratten blev högre.
"Nej för du tror väl inte på allvar att han gillar dig"

Med ens förstod jag, allting var bara på skämt.
Jag kände att tårarna var nära så jag började gå ifrån,
ökade takten och sprang ut, till min cykel.

Trampade allt vad jag orkade,
men hur fort jag än trampade så hann skratten med.
Allt vara bara en dum lek.

Skriv om ett grundläggande behov.

På senare dagar så har min dag inte varit fulländad,
jag har inte presterat på fullast utan min lilla drog.
Jag är hängig och helt orklös utan den,
men med mitt lilla behov får jag kraft från ingenstans.
En energikick som gör dagen fulländad.
Mitt grundläggande behov för att orka dagen är en hustler.

Skriv om något överskattat.

Att fira in det nya året i sig kan väl vara kul,
men nyårsafton har inte samma klang för mig längre.
När jag var liten samlades familjen, vi hade ostbricka och läsk.
Vi små försökte hålla oss vakna till tolv för att gå ut till skolan,
ha lite snöbollskrig med syskonen och se på dom fina raketerna i himlen.

Nu när man är i denna åldern så är det så mycket press,
helt plötsligt måste man ha en fin klänning och höga skor,
man ska köpa champagne och skåla vid tolv slaget.
Gärna ska man hitta någon att kyssas med där vid tolv slaget också,
om inte kan man alltid hitta en kompis för att inte va outsiders.
Alla har så höga förväntningar, nyårsfesten är festen of the year.

Nej i mina ögon är det bara överskattat, en helt vanlig fest.
Inget speciellt alls, bara en annan anledning för att få supa ner sig.
And that's it..

Skriv om något underskattat.

Att visa sin kärlek, nu förtiden tas allt för givet.
Ens familj vet om att man älskar den eftersom man lever tillsammans.
Ens vänner vet om att man finns där eftersom man umgås.

Även om jag personligen i vissa fall kan säga att Älska är ett ord som slits ut,
så om man verkligen menar och älskar någon otroligt mycket.
Så ska man heller inte glömma bort att också säga eller visa det.

Jag är otroligt dålig på det själv, därför är det lätt att skriva om.
Jag har väldigt väldigt svårt att uttrycka mina känslor.
Därför är det lätt att gömma sig bakom "men dom vet redan".

Så denna lilla text går ut till dom som känner mig väl,
som känner att dom finns i mitt liv.
Kanske jag inte är väldens bästa på att uttrycka mig,
men jag har inte glömt bort er för det.
Ni finns i mitt hjärta <3

Skriv om något mjukt.

Även om den är formad som en rektangel,
så håller den formen aldrig i sig om natten.
Man kan känna bomullsbitarna mosas ihopa,
små ojämnheter men så mjuka och sköna.
Varje kväll får den omedvetet kärlek, kramar och närhet.
För det är ett måste att hålla om den tills jag somnar.
Den min lilla kramkudde, som ligger bredvid mig om natten.
Nu ska den få mer kärlek, för nu ska jag på besök i drömmarnasland.

Skriv om en beundransvärd person.

För att vara beundransvärd behövs inte glitter & glamour.
Inte heller behöver ens ansikte synas i tidningen varje dag.
Man behöver inte ha en röst som Whitney Housten,
inte heller behöver man vara rockare som Marilyn Manson.
Det räcker att man kan spela gitarr & sjunga som en Svensson (;

Annat som behövs är att man öppnar någons ögon,
kanske man bara behöver finnas till hands.
Det finns två personer som varit där för mig sen jag var liten,
men jag har alltid varit 'pappas flicka' ,
detta innebär också att jag beundrar han lite extra.

Han, min pappa, har sämst humor.se
Han är en man som är lika envis som en åsna.
Han ger en hjälpande hand när min bil är sönder,
han fanns där och pushade mig att inte åka hem från min resa,
när det tuffade till sig & när jag hade hemlängtan.

Han är ganska bra min pappa,
dessutom kan han laga mat.
En sådan pappa tycker jag alla borde få,
och det beundrar jag honom för.

Skriv om ett mönster.

Varje gång jag vaknar följer jag ett mönster,
en sak som har kommit och blivit en daglig rutin.
I huvudet är jag vaken, men har ännu inte öppnat ögonen.
Jag kisar lite, stänger ögonen igen och drar täcket över huvudet.
Vill bara somna om igen, så om det är tidig morgon eller sen eftermiddag.
Sträcker på mig, öppnar ögonen och vaknar till liv.
När man väl börjat röra på sig så känner man hur man behöver kissa.
Man går på toaletten och sen börjar dagen på allvar..

Skriv om att upptäcka detaljer.

Det är en sak jag har väldigt svårt att lägga märke till,
små detaljer som förändrar personligheten.
Jag säger ibland till mig själv och till andra,
min hjärna tillhör nog en kille i just den bemärkelsen.
För ofta hör man hur lite killar märker,
dom lägger aldrig märke till en ny frisyr,
ett par nya byxor, eller att man lagt på en annorlunda make up.

Jag är minst lika "kill-ig" i den kategorin.
En tjejkompis kan säga dagen innan att dom ska till frisören.
Nästa dag ses vi och flera timmar går och sen märker jag något,
men då kanske t.o.m hår måste komma på tal först.

Eller om man är i ett rum fyllt med människor,
när man sen stiger ut säger någon; "såg du personen i blå tröja?"
det ända min hjärna säger till mig är, vem hade blå tröja?

Jag lägger inte märke till små detaljer, om det inte tilltalar mig direkt.
Men vissa människor är byggda att se helheten,
och vissa är mer inne i att upptäcka dom små detaljerna.
Och jag är nog en helhelts människa jag,
vem är du?

Skriv om en daglig dos.

Varje dag är en ny dag, varje dag har nya händelser.
Vad alla mina dagar har gemensamt är ett leende.
Jag behöver min dagliga dos av glädje, skratt och lycka.

Jag är en glad person i mig själv, vilket gör att inte mycket behövs.
Det är dom där små sakerna som kan göra en stor förändring.
Ett leende, ett skratt, känna en frid i magen.
Det är allt som behövs för att få en daglig dos av mig.

Skriv om att vara efterlängtad.

Efter att ha varit borta i fyra månader,
så längtade jag hem ganska så mycket.
Jag ville se min familj och umgås med mina vänner.
När hemresan planerades fick jag jätte hemlängtan,
när jag sen skulle åka så ville jag helst stanna kvar.
För som alltid så kan man längta hem,
men när man väl är hemma är allt som vanligt igen,
och då kan man lika gärna vara iväg.

Jag hoppade på flyget hem från Bulgarien,
mellan landade i warsawa där jag knappt kom på igen.
Fick panik på flygplatsen då tiden rann iväg,
tio minuter tills mitt flyg gick och jag fick inte komma igenom.
Tillslut kom en man och lutsade mig igenom hela flygplatsen.
Vi sprang smått iväg och flyget hann jag med.
TACK & LOV.

Landade i Danmark där jag leta upp mina väskor,
gick med snabba steg mot utgången.
Direkt jag såg pappas ansikte kom tårarna.
Äntligen, efter fyra långa månader var jag trygg.
Han var verkligen efterlängtad, min pappa.
Stod i hans famn ett tag och bara andades.
Kändes skönt att inte längre behöva göra allt själv.
Vi hoppade in i bilen och körde hem.

Några dagar senare ville jag som sagt resa iväg igen (;

Skriv om att finna fel.

Du har två bilder framför dig,
dom är nästan identiska med varandra.
Men om du tittar riktigt noga,
så kommer du att finna fem fel.
Tiden går sakta neråt och blicken är skarp.
Det gäller att hitta alla felen innan tiden har gått ut,
ju högre nivåer man kommer till desstu snabbare går tiden.
Det är ett roligt tidsfördriv en tråkig dag,
att sitta och spela Finn Fem Fel på datorn.

Skriv om att förtjusa en publik.

Jag stod i baren och det var partykväll,
vilket innebar att vi bjöd på en del omgångar gratis shottar,
och självklart var karaoken igång.

Vi var även inne på sista veckorna av säsongen,
ett internetgäng hade kommit ner för att samla in pengar,
pengarna skulle gå till ett barnhem långt ute i glömskan.

Så denna kväll var egentligen ingen vanlig partykväll,
denna kväll kunde man även betala för att få någon att sjunga,
eller också kunde man betala för att avbryta någon.
Vilket blev fallet hos en man, han betalade för att få sjunga vidare, och åter igen blev han avblåst.

Tillslut kom mitt namn på tal, vilka vill höra mimi sjunga?
Det samlades ihop nog över femhundra kronor.
Så jag fick köra min standard låt "never ever"

Jag jobbade, hade inte riktigt haft tid att dricka något.
Jag är väldigt nervös och så så rösten darrade väl lite i början.
Publiken gillade det redan från början för dom började ge respond.
'I need to know what I've done wrong' löd en rad och ett gäng skrek 'nothing'.

Alla inne i restaurangen sjöng med i refrängen och det blev en väldigt bra stämning.
Så när låten var slut så applåderade alla och jag åter gick till att stå bakom baren.
Men det var verkligen en rolig natt som jag nog tror många njöt av.

Skriv om ett oförklarligt försvinnande.

I min byrålåda ligger där en hel hög med strumpor.
Strumpor som ligger där ensamma även om dom är omringade.
Strumpor som inte har en partner, som blivit av med sin andra hälft.
Varför spara på dessa,
för att man tror att på samma sätt dom försvann kommer dom oförklarligt tillbaka igen?
Det är egentligen konstigt hur ett klädesplagg bara kan försvinna så,
och varför det alltid är strumpor, och hos så många.
Är det så en tvättmaskin fungerar, får sin energi ifrån.
Genom att ta och röva bort en strumpa då och då?

Skriv 5 favoritord på E och en berättelse där minst två av dem är med.

Etta.
Elev.
Eftermiddag.
Elektrisitet
Evighet.

Det kändes som en evighet när stöten for genom kroppen, att det kunde kännas så mycket av lite elektrisitet hade han aldrig räknat med. Patrik var en 13årig pojke, elev på en liten skola långt utanför civilisationen. Han hade tagit tag i en lös kabel utanför skolområdet och i ren protest mot dom större killarna hade han satt tungan mot den.

Han kunde känna hur håret reste sig, inte enbart från huvudet men överallt annars också. Inom loppet av en sekund hade hela eftermiddagen susat förbi i hans minne, hur dom stora pojkarna hela tiden var på han. Knuffades, satte krok ben och sa elaka saker. Det var i ren protest han hade gjort sitt sista move, han trodde han skulle bli accepterad.

Dom stora killarna sa att han var för feg, att han aldrig skulle växa upp och bli cool. Men om han vågade röra elkablen så kanske det fanns en chans, men dom sa att det skulle han aldrig våga.

Han ville bara visa att han också var modig, han vågade. Men sen hade han aldrig chans att visa något mer.

Skriv om att gå i mål.

Hör ljudet av skor mot den blöta grusen, känn doften av regn.
Känn hur hjärtat dunkar hårt inom dig, andetagen blir fler och oftare.
Du närmar dig slutet av den långa banan. Ger dina sista krafter och flyger fram.
Känner bandet mot midjan och glädjen rusar i hela kroppen.
Du vann, du kom först in i mål.

Skriv om en vändpunkt.

Du känner dig trött och irreterad,
länge har du kört åt fel håll.
Väntan om en plats att köra av blir bara längre & längre.
Barnen i baksätet börjar gnälla,
"När är vi framme", "Är vi framme snart?"
Ihopp om att dom ska lugna ner sig får dom varsin klubba.
Där, är det inte en skylt?
En avfartsväg visar sig 100 meter längre fram,
ÄNTLIGEN.
Kör av och åker på den mindre vägen,
du vänder och kör andra hållet tillbaka.

Skriv om en känsla som du trivs med.

Jag är en glad person som älskar att skratta,
ofta har jag ett leende på mina läppar och sura miner är blotta minnet.
Att dela sin glädje med någon annan är också något jag gillar,
så som att möta någon på stan och ge dom ett leende som besvaras.
Att jag sen har sämst humor likamed att jag skrattar åt mycket,
får mig bara att verka ännu mer som en glad person.
Jag trivs som glad, det är så jag mår som bäst.

Ett flertydigt ord att skriva om: GIFT

Utan ett ord tog hon en klunk, inte heller hade han försökt stoppa henne.
Dom stod där och tittade på varandra, inte ett ljud sades.
Hans ögon var uppspärrade, inte bara av rädsla men också av upphetsning.
Vätskan rann ner i halsen och skulle inom kort vara i magen.
De skulle bryta ner henne inifrån och ut.
Hennes långa bruna hår svajade lätt med vinden, en tår rann ner över kinden.
"Var inte rädd, jag kommer efter", sa han och tog tåren i sin hand.
Smakade på den och kysste henne i pannan.
Han tog hennes hand och log mot henne.
Hennes ansikts uttryck började sakta ändras,
snabbt förde hon upp ena handen för munnen.
Hennes maginnehåll kom upp och skvätte lite på hans skor.
Det var lätt rött av blod, vätskan hade nu blandats runt i magen.
Han tog hennes hand igen och ledde henne till en bänk, la henne ner.
Andningen hade blivit snabbare och med aning panik,
men utåt visade hon bara mod, ville visa sig stark.
Han satt på huk framför henne och drog sin hand över håret,
han viskade små ord i hennes öron.
Tiden var snart slut.
Rädslan, paniken, smärtan..
Allt skulle snart suddas bort och ersättas av tysthet och tomhet.
Hennes grepp om hans hand började släppa, hon blundade, andningen var minimal.
Sen var denna mjuka varma varelsen sin motsats, helt stel och kall.
Han pussade hennes hand, sa förlåt, vände bort och gick iväg.
Hon var bara en av många han lurat på sig att dom skulle leva i evighet.
Detta var hans sätt att göra slut.

Skriv om att härma.

Jag har en lillasyster som nästan alltid har kallats mini-My.
Ibland kan det kännas smickrande att ha en syster som ser upp till en.
Men ibland kan det också vara väldigt jobbigt.
Hon kunde inte vara sig själv, hon skulle leva upp till mini-My.
De också genom att härma mig med allt.
Ha blont hår, ha sidobena, gilla de och göra så.
Fast nu på sista tiden har smeknamnet suddats ut.
Hon har numera kort mörkt hår och hittat en annan väg.

Som sagt är det ibland smickrande när någon tar efter,
men blir det för mycket kan det också bli lite jobbigt.

Skriv om en dålig vana.

Jag är nog mästare i dåliga vanor. Så jag hade nog kunnat skriva hur mycket som helst känns det som men jag tar den dåliga vana som följt mig längst i livet och det är;

Att jag biter på mina naglar. Ända sen jag var liten har jag gjort det. När jag gick på lågstadiet var det jag och en nära vän som bet på naglarna, en annan tjej sa att vi skulle få 10kronor om vi kunde låta naglarna på alla fingrar att växa över fingerspetsen. Jag förlorade, men min vän såg aldrig röken av dom kronorna.. Nu biter jag inte så mycket, mest om det är ojämnheter, så mitt botemedel hade kanske varit att ha en fil i handen hela tiden. Men det hade ju blivit jobbigt i längden skulle jag tro (: