Ett flertydigt ord att skriva om: GIFT

Utan ett ord tog hon en klunk, inte heller hade han försökt stoppa henne.
Dom stod där och tittade på varandra, inte ett ljud sades.
Hans ögon var uppspärrade, inte bara av rädsla men också av upphetsning.
Vätskan rann ner i halsen och skulle inom kort vara i magen.
De skulle bryta ner henne inifrån och ut.
Hennes långa bruna hår svajade lätt med vinden, en tår rann ner över kinden.
"Var inte rädd, jag kommer efter", sa han och tog tåren i sin hand.
Smakade på den och kysste henne i pannan.
Han tog hennes hand och log mot henne.
Hennes ansikts uttryck började sakta ändras,
snabbt förde hon upp ena handen för munnen.
Hennes maginnehåll kom upp och skvätte lite på hans skor.
Det var lätt rött av blod, vätskan hade nu blandats runt i magen.
Han tog hennes hand igen och ledde henne till en bänk, la henne ner.
Andningen hade blivit snabbare och med aning panik,
men utåt visade hon bara mod, ville visa sig stark.
Han satt på huk framför henne och drog sin hand över håret,
han viskade små ord i hennes öron.
Tiden var snart slut.
Rädslan, paniken, smärtan..
Allt skulle snart suddas bort och ersättas av tysthet och tomhet.
Hennes grepp om hans hand började släppa, hon blundade, andningen var minimal.
Sen var denna mjuka varma varelsen sin motsats, helt stel och kall.
Han pussade hennes hand, sa förlåt, vände bort och gick iväg.
Hon var bara en av många han lurat på sig att dom skulle leva i evighet.
Detta var hans sätt att göra slut.